Låt din pedagogik inspireras av Bibeln, del 4
Det här är en bild från Lekholmen, där det ordnas flera konfirmandläger varje sommar. Alla kan läsa texten och förstå budskapet att ta av sig skorna, men för att förstå kopplingen till Mose behöver de flesta konfirmander vägledning i form av förklaring. Bild: Helena Salenius
TEXT: Helena Salenius
Också i fråga om lärande och undervisning är Bibeln en så rik källa att den här serien om ”biblisk pedagogik”, som avslutas i och med den här delen, kunde bli väldigt mycket längre. Exemplen är många och överraskande moderna också i vår tid. Samtalet mellan den egyptiska hovmannen och Filippos är ett exempel på lärarens roll som handledare, som betonas i aktuella läroplaner och syns i utbudet av experter, mentorer och coacher.
Betydelsen av vägledning
Berättelsen om Filippos och den egyptiska hovmannen börjar med att Filippos går fram till hovmannen som sitter och läser profeten Jesaja i sin vagn (Apg. 8:26-40). Filippos frågar ”Förstår du vad du läser?” och hovmannen svarar ”Hur skulle jag kunna det utan att någon vägleder mig?” Filippos fråga är insiktsfull; att läsa och förstå är inte samma sak.
“Förståelse förutsätter en mera omfattande kognitiv bearbetning av texten än själva läsandet.”
Också hovmannens fråga är insiktsfull; han förstår att han behöver vägledning. Den egyptiska hovmannen klarar av att läsa texten själv och förstår säkert en hel del, men för att gå ett steg djupare behöver han vägledning av någon som förstått och kan lite mer än han själv. Förståelse förutsätter en mera omfattande kognitiv bearbetning av texten än själva läsandet. Vägen till en djupare förståelse kan till exempel vara att samtala med andra, förklara det man läst med egna ord eller att fundera på vad det man läst har för betydelse i ens eget liv. Den egyptiska hovmannen har förmånen att få ”privatundervisning” av Filippos, som i sin tur har goda möjligheter att få klarhet i var i lärprocessen hovmannen är. Vad kan han redan? Vad behöver han hjälp med? Vad är alldeles för svårt för honom just nu?
Den här är bekanta tankar från Lev Vygotskijs (den sociokulturella psykologins fader) pedagogiska tänkande. Vygotskij delade in kunskapens svårighetsgrad för en enskild individ, i en specifik situation, i tre områden: Sådana kunskaper eller färdigheter som en person förstår eller klarar av på egen hand och sådana kunskaper eller färdigheter som hen (vid en viss tidpunkt) inte har kapacitet till även om hen skulle få bästa möjliga hjälp och omständigheter. Mellan den här ”alltför lätta” och ”alltför svåra” nivån finns en svårighetsnivå som är den optimala för lärande. Idag talar vi ofta om att utmana sig själv eller att gå utanför sin bekvämlighetszon. Vygotskij kallade nivån för ”närutvecklingszon”. Det handlar om den nivå man inte kan nå ensam, med nog med vägledning. I berättelsen om den egyptiska hovmannen är det här Filippos kommer in i bilden, för tillsammans med Filippos kan den egyptiska hovmannen förstå mer än han skulle kunna göra ensam. Han behöver vägledning, någon som kan fråga de rätta frågorna, förklara de svåra orden och genom dialog hjälpa honom att förstå mer.
Att hitta den rätta nivån förutsätter interaktion. Utan dialog hittar den som undervisar inte de relevanta och aktuella frågorna.