Från Valença till Santiago de Compostela med gruppen ”Ekenäs pilgrimer” – läs och låt dig inspireras. Kanske kallar vägen även dig!?

Text: Wille Westerholm, kaplan i Ekenäsnejdens svenska församling

Foto: Wille Westerholm och Tarja Grönholm (Framför katedralen)

Vi alla 14 resenärer var ganska trötta efter en lång resdag från Ekenäs till Valença i Portugal. Kvällen kom tidigt efter en gemensam måltid. Många av oss hade ändå svårt att få sömn under den första natten i härbärgets stora sovrum. Högsängarna var placerade rätt nära varandra.

Här låg vi nu äntligen i startgroparna inför vår omsorgsfullt planerade och efterlängtade pilgrimsvandring. I stället för att sova gick man igenom sina förväntningar inför färden och oroade sig över ryggsäckens innehåll. Har jag nu packat med allt som behövs? Väger ryggsäcken för mycket? Oron visade sig vara onödig. Vi hade ju vandrat så kallade övningsvandringar en gång i månaden sedan början av året. Vi hade den rätta utrustningen, erfarenheten och konditionen som behövdes. Nu gällde det bara att följa vägen.

Camino Portugués

För ett år sedan föddes i gruppen ”Ekenäs pilgrimer” idéen om att vandra längs med en av de mest kända pilgrimslederna. Gruppen är en del av Ekenäsnejdens svenska församlings verksamhet. Vår andra vandringsledare, församlingsmästare Tove Holmström har vandrat i Spanien flera gånger. Det var hennes berättelser som inspirerade oss att göra den här vandringen. Vi har sedan år 2017 regelbundet vandrat runt om i Västra Nyland.

Nu var vi på Camino Portugués, och hade 120 kilometer vandring framför oss. Vi inledde varje dag med en morgonandakt, eller snarare sen natt. Vi startade oftast före tuppen gol för att undvika att behöva gå under den heta eftermiddagssolen. Så gjorde vi också den första morgonen då andakten handlade om pilgrimsvandring som en liknelse för människans liv. En pilgrimsvandring, precis som livet, har en början, sedan både vackra och tunga upplevelser under vägen och slutligen ett slut. Början går i barndomens tecken. Allt är nytt, man söker sin plats, takt, gemenskap... ja sig själv.

Under pilgrimsvandringen fick vi uppleva både vandringens barndom, ungdom, medelålder och ålderdom före vi kom till målet. Vi höll ihop ganska mycket under första dagen. Det pratades mycket. Man märkte redan en tydlig förändring under den andra dagen. Då vandrade man mera ensam och utan att konstant kolla mobilen. Det var lättare att vara ensam, tillsammans med sig själv. Alla vandrade i sin egen takt. De sista dagarna var vi redan vana pilgrimer. Vi kunde njuta av små saker och till och med tysta stunder tillsammans.

FETBLAD

Under våra sex dygn på vägen tänkte vi mycket på pilgrimens 7 ledord. De togs upp under andakter och diskussioner. Ledorden hjälper vandraren i sin resa inåt. Vandringen leder ju för det mesta inåt även om man konkret går mot målet. Det sägs att den svåraste resan människan gör är resan från hjärnan till hjärtat. Denna resa prövade vi på, med bra framgång. Första bokstaven av de sju ledorden bildar ordet FETBLAD.

Frihet - man får vistas i naturen utan någon kalender, fri från vardagens stress. Man får koncentrera sig till nuet.

Enkelhet ger perspektiv på det väsentliga. Det är hälsosamt att våga släppa taget av kontroll. Man klarar sig med litet. Många ägodelar skapar stress och oro. Ju färre saker man bär med sig desto friare är man.

Tystnad - man vandrar i tystnad till det heliga. Det är svårt att nå sitt inre utan att ta avstånd från det vardagliga bullret.

Bekymmerslöshet - man får avstånd till vardagens bekymmer. Man kan inte avstå från sina skyldigheter, sorger eller oron utan man får en ny synvinkel på dem. De blir kanske lättare att bära. Det är inte heller fel att glädjas och fira livet i stunden, tvärtom!

Långsamhet - får man tag i nuet har man ingen brådska. Man får utrymme för reflektion, bön och tankar. Vissa saker kan man inte skynda på. Också naturen har sin rytm. Varför inte pröva leva i takt med den?

Andlighet - vistelsen i nuet utan logikens begränsningar hjälper att se det väsentliga. Det händer underbara saker hela tiden, men oftast på sådana nivåer som man vanligen inte lägger märke till. Det andliga är det som man andas med. Anden har en kungs nyckel i alla lås inuti oss.

Delande - under vandringen hinner man prata med sina medvandrare och reflektera över sina tankar och upplevelser tillsammans. Nya perspektiv öppnas vid varje möte. Man är inte ensam med sina funderingar och oro. Delandets perspektiv stöder vår empatiförmåga. Man blir en bättre medmänniska. Vi är ändå skapade att leva i gemenskap, tillsammans med andra.

Våra sex dagar följde en egen rytm. Den kändes naturlig och den gav struktur för det praktiska. Vi träffades ofta för frukost på något kafé ett par timmar efter starten. Vi vandrade ca. 20 kilometer om dagen. Vi satte oss vid någon uteservering och pratade om dagens upplevelser efter dagsvandringen som vanligen slutade under tidig eftermiddag. Sedan registrerade vi oss i härbärget, duschade och tvättade kläder. En tupplur var på sin plats medan kläderna torkade.

Vi lyckades hitta matplats varje dag även om vi levde i en annan rytm än de lokala som firade siesta då vi var som mest hungriga. Vi deltog efter måltiden i en lokal kvällsmässa om en sådan ordnades i byn. Kvällen och sömnen kom tidigt och lättare efter den första natten. Varje dag var en ny start, en ny möjlighet. Det var skönt att rutten var obekant. Man kunde befinna sig mest i nuet och följa vägen med öppna sinnen. Det gick inte att planera rutten för noggrant. Precis så som i livet.

¡Buen camino!

Man träffar naturligtvis många andra pilgrimer av olika nationaliteter. Det finns ett konstant flöde med pilgrimsvandrare längs med rutterna till Santiago. År 2021 registrerades det knappa 180 000 vandrare i pilgrimsoffisen. I år anländer nästan 3000 vandrare till katedralen dagligen. Man är inte ensam men man får vara det om man så väljer. Diskussionerna är varma bara man hittar ett gemensamt språk. Alla har en orsak för sin pilgrimsvandring. Orsaken delas rätt öppet med obekanta medvandrare. Man kan känna en andlig gemenskap med alla som går där. Jag tolkade det så att den bestod av en kombination av öppet mötande, öppen sårbarhet och öppen medmänsklighet. Alla noterades med en hälsning: ”¡Buen Camino!”

En del av våra vandrare berättade att under den sista vandringsdagen, då man nått fram till Santiago de Compostela, önskade de att vandringen ännu inte skulle ta slut. De hade kommit bra i gång och ville ännu fortsätta. Vi deltog i pilgrimsmässan i katedralen dagen efter ankomsten, efter registreringen i pilgrimsoffisen. Kyrkan var full och vi delade med hundratals andra en känsla av tacksamhet och förnöjsamhet. Vandringen var slut. Vi hade kommit i mål. En präst sade under mässan att efter en slutförd vandring är det dags att börja en ny.

Vår gemensamma vandring var lyckad och alla resenärer var mycket nöjda. Många tänker åka tillbaka antingen ensam eller med någon annan. Nu vet vi vad vandringen går ut på. Vi har erfarenheten och vi har positiva upplevelser. Ekenäs pilgrimer kommer att fortsätta sina regelbundna vandringar här i Norden. Jag kan varmt rekommendera pilgrimsvandringar som ordnas på olika håll i Borgå stift. ¡Buen Camino!