Påsk

Konstverk: Claus Terlinden

TEXT: Claus Terlinden

זה היום עשה יהוה

נגילה ונשמחה בו

אנא יהוה הושיעה נא

אנא יהוה הצליחה נא

(Detta är dagen som יהוה har gjort
låt oss jubla och glädjas på den.)

O יהוה hjälp!
O יהוה ge framgång!

Ur psaltarpsalm 118

και απηλθεν προς εαυτον

θαυμαζων το γεγονος

(...och han gick därifrån full av undran över det som hade hänt.)*
Luk 24

Påsk.
Det centrala och samtidigt ständigt ogripbara i min tro.
Påsk drar allt till sig, fyller allt (eller tömmer?), rullar undan blockeringar, men flyr allt för skarpa sinnen.
Väcker tvivel, skräck och förundran.

Påskens mysterium går kanske inte att gripa annat än genom att släppa greppet. Våga falla. Våga ’språnget’ (Kierkegaard).
Hitta dansen i fallet.

Jag sätter mig ner med mina frågor som i detta skede redan har blivit gamla vänner**: Är den tomma graven en symbol? Eller en fysikalisk verklighet? Skulle tron göras om intet om det fanns en kropp kvar i graven? Eller är uppståndelsen något som är så mycket mera än Jesus kropp och vad som händer med den?***

Skulle en kamera ha kunnat dokumentera uppståndelsen? Om inte, är den då en tanke ’bara’, en fantasi, en dröm? En syn?

Eller är det kanske en superposition à la kvantmekanik? Schrödingers Jesus. Som är både död och lever så länge jag inte kollar.**** Eller en singularitet? En urpunkt som ’finns’ ***** bortom det vi beskriver med fysikaliska lagar – och därför egentligen också bortom allt ord och logik kan fånga in?******

Allt möts i uppståndelsens mysterium.
Ensamheten upphävs.
Allt blir sammanhang, möte (eller åtminstone kan vara det*******).
Möte med den som är. Den som blir.
Möte med den som är nästan (?) omöjlig att känna igen.

Det finns en besvärlig luddighet i påskens berättelser.
Någon kan ta det som bevis för att de är fantasifoster.
Jag förstår den som fingervisning för att jag här möter något som spräcker den vanliga förståelsens mönster och möjligheter.

Påsken är aldrig färdig. Den blir inte historia.
Han som går ’före oss’ (Psb 430) följer inte bara in i ångesten och mörkret utan öppnar också vägen vidare. Igenom.

Påskens under transporterar inte till en annan värld. Den kallar tillbaka. Till Galiléen. (Fast evangelisterna är inte riktigt eniga om det heller.) Galiléen är vardagen. De gamla ’cirklarna’. (Ordet גליל ’galil’ betyder ursprungligen ’cirkel’ eller ’distrikt’).

Påskundret transfigurerar******** detta vardagsliv, lockar och drar det in i en rörelse i riktning mot Gud. Denna rörelse börjar och sker här och nu, i just den vardag du lever, i den glädje, den smärta, den styrka, de sår du bär.

Det till synes kända.
Som blir alltid ny.

Påskens mantra:

VAR INTE RÄDD!

--------------------

*Ordagrant: ”och han gick bort för sig själv (eller: till sig själv) undrande (över) det skedda”

**Skulle jag sakna dem om de inte fanns?

***Det finns en individualistisk misstolkning av uppståndelsen. Den har nästan blivit dominant i vår tidsålder, eftersom den ekar i hur vi i väst uppfattar en person. Denna misstolkning kritiseras av t ex Dominic Crossan, Han visar med hjälp av östkyrklig ikonografi uppståndelsens kosmiska och universella dimension som i den västliga traditionen har glömts eller skjutits upp. Se t ex: Resurrecting the Original Easter Vision - Biblical Archaeology Society eller “Resurrecting Easter” lecture by John Dominic Crossan, September 15, 2018 on Vimeo

Det finns moderna försök att greppa vad en mer omfattande och processal förståelse av ’kristushändelsen’ kan innebära. Se t ex Pierre Teilhard de Chardin (”La Résurrection, nous cherchons

beaucoup trop à la regarder comme un événement apologétique et

momentané, comme une petite revanche individuelle du Christ sur le tombeau. Elle est bien autre chose, et bien plus que cela. Elle est un « tremendous » événement cosmique. Elle marque la prise de possession effective, par le Christ, de ses fonctions de Centre universel.” Science et Christ s 92) eller från ett processteologiskt perspektiv: John Cobb: Bodily Resurrection - May 2007 - Process & Faith (processandfaith.org).

**** se Schrödingers katt – Wikipedia

***** se ’Gud finns inte’ i Oculi (ögon) — Nyckeln

****** se Gravitationell singularitet – Wikipedia

******* se Martin Buber, Ich und DU

******** se Maggie Ross till skillnaden mellan ’transformera och ’transfigurera’ t ex här: Freefalling in the love of God — Living Water (thelivingwater.com.au)

----------

drömmen vaknar i min sömn. hon
mornar sig, lustfylld och gäspar
armar mjölkvita, korpsvarta vingar.

verkligheten är ett djupt vatten.
isarnas blåklara ängel
klär sig i genomskinliga leenden.
ordsnön smälter. skogsbäcken
porlar skratt. tjälen öppnar sina
hårt knutna nävar. marken
dricker, grönskar. barnet, hjärtat
andas himmelsvitt.

barnet får vingar.
men kan det flyga?

drömmen bryr sig inte om frostiga frågor, om unkna gravar eller om gamla och värkande knän. nej, nu ska det dansas och älskas, vandras och undras och svärd ska smidas om och sånger sjungas på språk som inte finns och tårar gråtas tills de lyser glädje, hopp.

en hand rör vid min och hela min
sovande kropp fylls av lycka.

barnet svävar, förundrat, trevar
ovant, förlorar fart, tappar höjd
rusar, flaxar, lugnar sig
och stiger, fattar:
den som slutar att förlora finner.
den som smyger sig tätt till
fallets famn smeks av vinden
och bärs av längtan.
den som drömmer
kan flyga
och andas under vatten
andas världen, sorgen, glädjen,
glöden, natten.

drömmen vaknar i min sömn
solgul, honungslen, hasselbrun
och ler mot mig
i allt som blir.