Happy Valley, skuggornas dal

Text: Jani Edström

Britterna är kända för att göra polisserier och deckare av hög kvalitet, både när det gäller intriger, persongallerier och skådespelarprestationer. Happy Valley, som utspelar sig i Calder Valley, Yorkshire, nordöstra England, är inget undantag. Handlingen kretsar kring poliskommissarie Catherine Cawood. Hon är frånskild, bor med sin syster och sitt barnbarn Ryan som hon försöker uppfostra så gott det går. Ryans mor är död och pappan sitter i fängelse. Ryan är utåtagerande och Catherine kallas ofta in till skolans rektor för att reda ut vad som hänt under dagen. Som polis hamnar Catherine att utreda också större problem, allt från familjevåld, droghandel, utpressning, kidnappning, till mord och organiserad brottslighet. Dotterns död och omständigheterna kring den är något som plågar Catherine varje dag.

Handlingen är mästerligt komponerad och intrigerna går ut och in i varandra på ett sömlöst sätt. Happy Valley är dessutom ytterst intressant ur ett filosofiskt, och varför inte också ett teologiskt, perspektiv. Är ondskan medfödd? Finns det människor som är monster, genomonda? Är det endast våra handlingar som definierar oss? Är förlåtelse möjlig, är försoning ens önskvärd? Kan vår uppväxt och fostran bidra till att göra oss mindre, eller mera, benägna till onda handlingar? Är godhet frånvaro av ondska eller något mer? Då poliskommissarien ser en dömd brottsling enbart som ett monster som förtjänar livstid eller döden ser andra i samma person en möjlighet till förändring. Är hämnd och rättvisa två sidor av samma mynt? Hur uppnår vi någon sorts avslut (closure) när det allra värsta har drabbat oss?

Religionen skymtar också fram i Happy Valley, i form av en fängelsepräst (som verkar ha svårt med tystnadsplikten), en (inställd) vigsel, en begravningsgudstjänst som urartar, en kyrkogård och en välbesökt grav. Och här vid graven uppstår kanske också någon sorts avslut. Om det är för att rättvisan haft sin gång eller för att det onda inte längre har människan i sitt grepp, det får vi själva avgöra. Är det kanske så som författaren Graham Greene implicerar i romanen Monsignor Quixote, vi kan fortsätta älska en älskad människa som gått bort, men vi kan inte fortsätta hata en fiende som är död.

Happy Valleys tre säsonger finns på Yle arenan


Föregående
Föregående

Rätt till ett vardagsliv

Nästa
Nästa

Nya stigar – nya möjligheter