Mina ryska vänner - En berättelse om Putins Ryssland
Melén, Johanna
Mina ryska vänner - En berättelse om Putins Ryssland
Natur & Kultur 2021, 307 s
Text: Helena Salenius
Johanna Melén är journalist och utrikesreporter på Sveriges Radio. Hon kom till Sankt Petersburg år 1999 för att studera rysk litteratur. Hon gick helhjärtat in för att leva på samma villkor som de ryska studerandena och kom dem därför väldigt nära. Då var den före detta KGB-agenten Vladimir Putin premiärminister. Senare samma år blev han president. En av de röda trådarna i Mina ryska vänner handlar om Putins väg till den han är idag. En annan hur Johanna Meléns vänner förhållit sig och idag förhåller sig till Putins politik.
Melén ställer frågor som många av oss ställt: Hur är det möjligt att Putin fått så stor makt? Hur är det möjligt att utbildade och smarta ryssar inte ser igenom propagandan?
För att få svar på de här och många andra frågor tar hon efter flera år kontakt med sina gamla studiekompisar. Några av dem går med på att tala politik, “oss emellan”.
Ett exempel är Natasja. När Putin gjorde entré i den ryska storpolitiken hösten 1999 såg Natasja, precis som de flesta andra, på Putin med förhoppningar om att samhället som präglats av hunger och våld skulle bli bättre. Putin kom i rätt tid och var den president de behövde då. Samhället blev stabilare och Putin blev väl mottagen för att han, i motsats till föregångaren Jeltsin, gjorde ett gott och sakligt intryck.
Då Melén frågar om Natasja fortfarande stöder Putin svarar hon undvikande. Hon konstaterar bara att det egentligen aldrig funnits några alternativ. De som försökt utmana Putin, som Navalnyj, har inte imponerat på Natasja och hon verkar dela den utbredda uppfattningen att Ryssland är ett land som behöver en stark och auktoritär ledare. Samtidigt säger hon att det nog inte finns någon politiker som säger sanningen, utan att sanningen ligger någonstans mellan det ryska pr- maskineriets och BBC:s nyheter. Hon litar inte på Putin heller, men känner å andra sidan ingen som på något sätt fått lida av bristande yttrandefrihet eller andra begränsningar. Hon vill inte heller uttala sig direkt om annekteringen av Krim, men säger att man genom att återföra Krim till Ryssland våren 2014 uteslöt ett blodigt krig i likhet med det som nu drabbat bl.a. Donbass.
"Hon konstaterar att människornas liv är så beroende och sammanflätade med politiken i Ryssland att man tröttnat på att prata och tänka på den.”
Ett annat exempel är Olga. Hon konstaterar att människornas liv är så beroende och sammanflätade med politiken i Ryssland att man tröttnat på att prata och tänka på den. Det är en slags förträngningsmekanism. Att intressera sig för politik är en lyx som man kan kosta på sig bara i länder där samhället fungerar, tycker Olga. Samtidigt har hon nog koll på Putin. Hon har med tiden börjat anse att statlig tv presenterar en förgudning av Putin. Hon kallar den Kremltrogna tv:n för “zombielådan” och konstaterar att folket har förvandlats till en “välbearbetad och lätthanterlig biomassa” (s. 207).
Boken Mina ryska vänner är intressant psykologiskt och socialpsykologiskt. Det är intressant att läsa om och försöka förstå Meléns vänner. Lika intressant är det att få en inblick i sårade ryska känslor inför det som uppfattas som västvärldens svek och oförstånd i samband med att Polen, Tjeckien och Ungern, som tidigare hört till den ryska intressesfären, går med i Nato.
Melén ger en lättförståelig och koncis beskrivning av hur Putins makt ökar och hur makten påverkar honom, samhället och människorna. Boken är intressant ur många synvinklar och känns som ett bra komplement till exempelvis Anna-Lena Lauréns Sammetsdiktaturen. Rekommenderar boken!