Nånting på andra sidan. Om tro i en trolös tid.

Merete Mazzarella

Nånting på andra sidan

Schildts & Söderströms 2023

För mig var det ganska befriande att läsa Merete Mazzarellas denna höst utkomna bok Nånting på andra sidan. Mazzarella har skrivit en rad essäbetonade böcker om livet, identiteter, människorelationer mm. Som den litteraturvetare hon är tar hon ofta fram exempel ur litteraturen, men mycket av det hon beskriver är egna tankar och funderingar. Och intryck hon har fått av att lyssna på sin omgivning eller på radio eller av att läsa (t.ex. i Kyrkpressen).

Nu har hon gett sig i kast med ett ämne som i finlandssvenska akademiska (och för den delen högborgerliga) kretsar är snudd på tabu, nämligen kristen tro. Jag har själv vuxit upp i ett hem där det funnits vördnad för 'de osynliga tingen' och uppskattning av mycket kyrkan är och gör. Men någon barnatro fick jag aldrig och många av de frågor som författaren grubblar över i boken är sådana som dagligen sysselsätter mig nu som bekännande kristen.

Mazzarella tar avstamp i den avoghet, direkta fientlighet eller ibland fullständiga likgiltighet inför kristen tro som hon möter i vad vi kunde kalla den finlandssvenska akademikerbubblan. Den är välbekant för mig också - visst har jag släktingar och vänner som är om inte troende, så positivt, rentav nyfiket inställda. Men också sådana för vilka tro, andlighet och kristna traditioner känns främmande eller rentav motbjudande. 

Vad den här inställningen bottnar i benar Mazzarella ut för sig själv lika mycket som för sina läsare. Sedan går hon vidare och tar sin stora beläsenhet till hjälp för att beskriva hur det europeiska samhället gått från att vara byggt på tron som ett axiom: Guds existens var något som inte fick betvivlas. Till sekulariserade samhällen, där kristendom, ja religion överhuvudtaget, av många betraktas som ett passerat stadium i utvecklingen och troende människor upplevs som obekväma och pinsamma.

Tillsammans med de öppenhjärtiga passagerna där Mazzarella beskriver sin egen vacklande, men också längtande relation till tro och kyrka bildar boken en spegel för läsaren att se sig i. Hur tänker jag, vad känner jag igen i resonemangen? För mig var det som sagt befriande. För någon annan kanske irriterande eller svårbegripligt. Men för sådana som arbetar i vår kyrka, speciellt i södra Finland, skulle jag rekommendera boken som viktig. Den ger en inblick i hur en ganska stor del av den finlandssvenska borgerligheten resonerar i frågor om tro och kyrka. 

Text: Hedvig Långbacka