Thomas Sandholm – en resa genom olika kulturer

Thomas Sandholm. Syntynyt viittomaan.

Thomas Sandholm, Sami Koski
SKS-kirjat 2023, 232 s

Jag hade äran att få vara med på en av bokutgivningsceremonierna av Thomas Sandholm – syntynyt viittomaan. Redan vid det tillfället framgick det att boken inte är skriven enbart för en teckenspråkig läsarkrets. Bokens andra författare, redaktör Sami Koski, läste ett stycke på finska medan Thomas Sandholm tecknade samma text.

Boken är en biografi, men jag ser mellan raderna temat rätten att vara sig själv i en värld full av kulturkrockar. Då Thomas var ett barn, så signalerar hans döva farbror att det inte är lätt eller ens helt okej att vara en döv person. Thomas, eller Topi, som han på den tiden hette, hade på ett barns vis rymt ut på en åker. Han hade sedan fått en rejäl utskällning av sin farbror som var rädd att hans brorsson kunnat skada sig eftersom det inte går att ropa till honom. Teckna kunde man hur som helst inte. Det var inte lämpligt i offentligheten.

Topi föddes till en döv familj, där fadern Heikki Sandholm var känd inom dövgemenskapen och -idrotten. Systern Tarja Sandholm är bekant för oss på Kyrkostyrelsen, eftersom hon i 10 års tid jobbat med bibelöversättningar till finskt teckenspråk vid finska verksamhetsavdelningen. Hemspråket var sålunda finskt teckenspråk.

Då Topi på en resa i Australien träffade sin blivande fru Phillipa Vincent möttes han igen av en kulturchock. Philipas föräldrar var hörande, så hon var som fisken i vattnet bland majoritetsbefolkningen. Topi, som främst hade rört sig bland teckenspråkiga, kände sig obekväm. Det var i samband med äktenskapet och ett eventuellt liv i Australien som Thomas bytte till ett mer internationellt namn. Så blev det ändå inte.

Då Yle år 1994 började sin första teckenspråkiga nyhetssändning kallades Thomas som ankare. Från den osäkra unga mannen har Thomas utvecklats till en välkänd tv-person. Också där måste Thomas stå upp för sitt språk och sin kultur. Nej! Det är inte OK att flytta på nyhetssändningen på grund av att hörandes idrottsevenemang tar mer tid än väntat.

Boken är skriven för en bred publik, vilket innebär att den är informativ. Den lämpar sig bra för dem som vill lära sig mer om livet som teckenspråkig. Så som de flesta biografier, så är perspektivet nästan helt positivt. Thomas bjuder ändå frimodigt på situationer som inte gått som planerat och ger läsaren möjlighet att fnissa till mellan raderna. Boken är lämpligt politisk. Den ger en känga till hörande där det behövs utan att ändå vara fördömande, utan ett riktigt upplysande paket.

Text: Maria Lindberg