Ingen förnyelse utan rötter

Text: Monica Slotte

Monica Slotte delar några tankar som spirade kring förnyelse under Stiftsdagarna i Borgå 27–29.10.

Inspirerad av reformationsdagens tema och lördagens talare under Stiftsdagarna betraktar jag logon för det 100 årsjubilerande stiftet med nya ögon; ett träd med färggrann frukt. Stabilt och gediget, men med lekfullhet i sina grenar.

Trädets rötter når djupt och förgrenar sig i ett brett nätverk under jord, där det söker näring ur myllan, men det behöver också det ljus och vatten som finns ovan jord. Och några fåglar som sitter i det.

Vi talar om förnyelse och längtar efter den i många sammanhang. Och Gud ger kyrkan tider av förnyelse, inte sällan genom människor som kallar oss tillbaka till grunden för vår kristna tro.

Utan rötter finns det ingenting att förnya. Vi har en viktig grund att stå på genom alla de många troende som har gått före oss och banat väg för Guds ord.

De har planterat det trons träd som nu ger rik frukt i ständigt nya generationer framåt. Det är tillsammanskraft, och det är ingen självklarhet.

När Gustav Björkstrand talade om våra finlandssvenska författare och psalmdiktare och vi fick sjunga de äldre psalmerna tillsammans, så slogs jag av hur mäktiga texterna är. Så fyllda av vördnad, hopp och gudsfruktan och så lite av dagens individuella självcentrering.

Vi hade förmånen att få lyssna till ett samtal mellan ärkebiskoparna Martin Modéus och Tapio Luoma modererat av och tillsammans med biskop Bo-Göran Åstrand. De talade om kyrkans roll i en konfliktfylld och svår tid.

Ärkebiskop Luoma var mycket bekymrad över hatet och bitterheten som i allt högre grad får fotfäste i världen. Här underströk ärkebiskop Modéus vårt ansvar för att sänka tonläget och inte sprida hatpratet vidare.

• Gud skapade oss till sin avbild, därför kan vi se en bundsförvant i varje människa, sa Martin Modeus.

• Vår kallelse som kristna är att vara en balanserande kraft. Kyrkan måste ha en röst som hörs här och nu. Vi får inte bara tala om det himmelska då människor har det svårt socialt, konstaterade Tapio Luoma.

Ärkebiskop Martin Modéus menade att det finns ett fält där kyrkan inte har rätt att vara tyst, och det har att göra med människorna och skapelsen.

• Vi ska som talespersoner stå så nära Jesus att jag ser det han ser. Vi ska anlägga ett Jesusperspektiv. Och fira gudstjänst i vardagen.

Det känns betryggande att veta att Gud inte glömmer sitt folk, även om vi ibland glömmer honom eller det faktum att alla inte känner honom ännu. Förnyelse kanske inte alltid är så bekvämt eller lätt, men en levande Gud behöver en levande kyrka. Och där kommer vi in som trossyskon och medmänniskor.

I Romarbrevet 5:1 läser vi om hur vi har gjorts rättfärdiga genom tro och har frid med Gud genom vår herre Jesus Kristus. Vi har alltså fått nåden och hoppet och kan fortsätta plantera nya träd och vattna dem och förundras över hur Gud får dem att grönska och bära frukt.

Bön

Allsmäktige Gud, du har lovat kristenheten förnyelsens Ande. Förnya din kyrka också I vår tid. Håll oss fast vid ditt ord. Ge oss tro så att vi förstår vad du vill säga oss. Låt evangeliet befria oss, så att vi med kärlekens gärningar, tillsammans vittnar om kraften i ditt ord. Hör oss för vår Frälsare Jesu Kristi skull.