För spädbarns hjärnor är mindre mer

Text: Sinimaaria Kangas.

Ett litet barns hjärna behöver en tydlig och trygg vardag där han eller hon kan växa upp i lugn och ro.

Hjärnans välbefinnande är en allt viktigare fråga. Hur ser ett bra vardagsliv ut för spädbarns hjärnhälsa?

"Ett bekymmersfritt, vanligt liv där barnets behov uppmärksammas och tillgodoses på lämpligt sätt", säger Nina Sajaniemi, professor i småbarnspedagogik och specialist i neuropsykologi.

"Mindre är mer även här och det finns ingen anledning att ta allt på så stort allvar. Spädbarn går inte sönder och man behöver inte fokusera hela sitt liv på barnet."

Sajaniemi betonar också konsekvens: barnet behöver veta att hans eller hennes oro kommer att besvaras inom en lämplig tidsram och att obehaget kommer att gå över. När detta mönster upprepas stärks barnets grundtrygghet. Det vänjer sig vid att känslor kommer och går.

Sömn är en av hörnstenarna för hjärnans hälsa, även hos spädbarn.

"Barn bör alltid ha tillgång till en tillräcklig mängd återhämtande sömn. Det hjälper till exempel att strukturera och komma ihåg saker. Mycket känslomässig information bearbetas under sömnen", säger Sajaniemi.

"Att ha möjlighet att sova innebär att hjälpa barnet att skapa en sömnrytm. Enkla vardagsvanor, som att ta på sig nattlinnet på kvällen och en egen plats att sova på, triggar ofta i gång sömnen."

"Att ha möjlighet att sova innebär att hjälpa barnet att skapa en sömnrytm. Enkla vardagsvanor, som att ta på sig nattlinnet på kvällen och en egen plats att sova på, triggar ofta i gång sömnen."

Den andra pelaren är hjärnhälsosamma matvanor och den tredje pelaren består av samhörighet, interaktion och social kompetens. Att barnet känner att det finns ett sammanhang där han eller hon hör hemma.

Dessutom behöver hjärnan upplevelser av meningsfullhet. För ett litet barn börjar meningsfullheten byggas upp av känslan av att vara värd omsorg och omvårdnad. Om barnet inte känner sig viktig för någon annan har det svårt att känna sig viktig för sig själv.

En liten nödsituation är inte en katastrof

De första veckorna i ett barns liv är en tid av jämvikt, då mycket av energin går åt till att skapa fysiologisk balans. Sömn- och hungerrytmer etableras. Vid några månaders ålder ökar barnets sociala medvetenhet och det börjar interagera mer och mer.

"Det är nu som den vuxne i lämplig utsträckning bör dela känslor och upplevelser med barnet. I vardagliga situationer, som blöjbyte och måltider, bör det finnas en god atmosfär och tillräckligt med oavbruten interaktion ansikte mot ansikte. "

Sajaniemi anser att dagens gissel är att interaktionen ansikte mot ansikte kan vara intermittent, alltså avbruten. Till exempel när en vuxen då och då tittar på sin mobiltelefon. Det bryter rytmen i interaktionen: när jag gör något, svarar den andra personen.

Stöd till mamman

Vad händer om föräldrarna inte kan eller vill ge barnet trygghet?

"Det är verkligen en risk för hjärnans hälsa. Det bästa sättet att förebygga detta är att ta hand om blivande mödrar. Om fostret flyter i kortisolvatten är barnet redan vid födseln inställt på att uppfatta faror och hot överallt. Därför kan han eller hon vara nervös och mycket reaktiv."

Om mamman har varit stressad under graviditeten och stressen inte lindras på grund av en hektisk daglig rutin, byggs stressen upp och hindrar samspelet. Om samspelet är intermittent och barnet ser för mycket gestikulerande och uttryckslöshet, kommer det att få panik.

"Om mamman är deprimerad tiden efter förlossningen är det bäst att stödja henne så att hon kommer i gång med omvårdnaden. När interaktionen börjar byggas upp kommer mamman att få en boost av det också."

Sajaniemi anser också att man borde tala mer om att trötthet och tillfällig nedstämdhet är en del av livet i spädbarnsfamiljer och att det går över.

För mycket aktivering tröttar ut hjärnan

Stress i sig är inte dåligt, men skadlig stress är: det faktum att maskinen startar och ingen stänger av den. Det är då den sliter ut sig själv.

"För ett spädbarn orsakas stress av den totala belastningen på hjärnan och bristen på stöd. Barnets uppväxtmiljö bör vara så hjärnvänlig som möjligt, eller hjärnergonomisk", säger Sajaniemi.

Hjärnergonomi består av tre element. Affektiv ergonomi innebär att miljön är trygg och att barnet kan vara säker på att han eller hon får hjälp vid behov och kan dela glädje och gott humör med någon.

Informationsergonomi innebär att det inte finns någon överstimulering och stimulans i miljön. För mycket stress tröttar ut hjärnan eftersom den inte har tid att bearbeta stimuli. Det är bara brus och hjärnbrus.

Så idén att ett barn ständigt ska aktiveras är inte informationsergonomisk.

Kognitiv ergonomi, å andra sidan, innebär att de kognitiva krav som ställs på barnet ska vara anpassade till hans eller hennes utvecklingsnivå. Ett litet barns förmåga att lägga ihop saker - att förstå saker - skiljer sig från en vuxens, så att till exempel för mycket förklaringar är en börda för dem.

Min synvinkel är inte den enda

Vid cirka nio månaders ålder sker en utvecklingsmässig revolution. Fram till dess har barnet kunnat interagera med en person i taget. Nu börjar det gradvis förstå att det finns mer att interagera med än bara det, och att det finns mer att vara intresserad av tillsammans. Barnet lägger märke till saker i omgivningen och vill att den vuxne också ska uppmärksamma dem. Detta är delad uppmärksamhet.

"Det är lika viktigt att ett barn under ett år delar uppmärksamhet med en vuxen när den vuxne till exempel säger 'Titta, där är en ekorre med en riktigt fluffig svans'", säger Sajaniemi.

"Dessa interaktionsmoment är oerhört viktiga för utvecklingen eftersom de lägger grunden för förståelsen av perspektiv: att det finns andra perspektiv än mitt eget och att perspektiv kan delas.

Delat föräldraskap är en egenskap hos den mänskliga arten

Under de senaste åren har man kunnat konstatera att ett spädbarn i teorin kan skapa anknytningsrelationer med alla trygga vuxna i sitt liv.

Vanligtvis är naturligtvis en förälder, till exempel, mer hemma. Då har barnet mer interaktion med den föräldern och relationen med hen är överlägsen.

"Därmed inte sagt att ett barn inte kan ha en anknytningsrelation till andra människor som spelar efter de 'rätta reglerna'. Den mänskliga arten har alltid kännetecknats av delat föräldraskap. I de tidiga stadierna av vår utveckling togs spädbarn inte om hand av bara en person."

Barn lär sig inte att reglera sina känslor på egen hand

Ett spädbarns känsloreglering är helt beroende av en vuxen. Även hos barn som är äldre än lekåldern är självständig känsloreglering svår och hos småbarn obefintlig. Det är den vuxnas uppgift att handleda barnet.

Funktionsförmåga, å andra sidan, kräver en tillräcklig mognadsnivå i hjärnans frontallob och är inte i närheten av det hos barn. Det innebär att när amygdala i hjärnan känner av t.ex. hunger eller något som ser läskigt ut så aktiveras kroppens stressystem. Barnet börjar då gråta för att någon ska komma och ta bort hungern eller faran. Det behövs en vuxen för att göra detta."

När det gäller känslomässig reglering innebär tidig interaktion att en vuxen uppmärksammar barnets oro, svarar med säkerhetsmeddelanden och återställer balansen i hjärnan. När barnet mår bra finns inget som behöver justeras i fråga om känslorna. Men när barnet mår dåligt eller blir rädd aktiveras det sympatiska nervsystemet, vilket frigör adrenalin i kroppen och kortisol i hjärnan.

Mer information om hjärnhälsa

Sajaniemi tror inte att hjärnforskningen är på väg att ge chockerande nya insikter om hur det mänskliga sinnet fungerar. Till exempel är hjärnans utveckling redan ganska väl förstådd.

"Men medan hjärnans grundläggande logik är enkel, har miljön blivit mycket mer komplex. Förhållandet mellan återhämtning och aktivering är därför svårare att uppnå i dagens samhälle."

Sajaniemi gissar att i stället för att förstå hur hjärnan fungerar kommer förståelsen av hjärnans hälsa att revolutionera hela kulturen.

"För närvarande finns det ett stort antal saker i vår kultur som äventyrar hjärnhälsan. Förhoppningsvis kommer ökad kunskap att leda till förändringar som gör att barn kan växa upp med större sinnesro."

Detta är en förkortad version av en artikel som publicerades i tidningen Pieni on suurin 4/23 (publicerad 28 juli 2023).

Babydagen firas den 29 september.