”Gör dagskriban rolig för dig själv!”
Både Tonja och Tuntza tycker att det är viktigt att utveckla ett fullvärdigt alternativ till lägerskriba. Foto: Alpo Syvänen.
Mitt i vimlet på Forum för småbarnspedagogik och fostran i Jyväskylä träffar jag Tonja Weckström och Mika, Tuntza, Tunturi för att diskutera dagskriba. Tonja jobbar i Matteus församling i Helsingfors och Tuntza i församlingen i Nådendal.
TEXT: Helena Salenius
När Tuntza för flera år sedan skulle ha en dagskriba kände han att han måste göra något nytt och annorlunda - för sin egen skull. Det blev början på en förnyelse av dagskriban. Nu upplevs ”stadsskriban” av ungdomarna som ett fullvärdigt alternativ till lägerskriba. Jag ber Tonja komma med och samtala med Tuntza eftersom också hon har lång erfarenhet av konfirmandarbete. Själv får jag sitta och inspireras av två verkliga skribaproffs’ erfarenheter och funderingar! Inspirerande!
Alternativ till lägerskriba
Dagskriban ordnas på många olika sätt i församlingarna. I Helsingfors är dagskriban ett samarbete mellan de svenska församlingarna och i år är det Tonja från Matteus som ska dra den. Gruppen träffas ungefär en gång i månaden ca 3-5 timmar. Under träffarna besöker de, bland annat, alla tre församlingarnas kyrkor. Under besöket till Matteuskyrkan bekantar de sig med kyrkorummet och går igenom nattvarden. Tonja berättar att konfirmanderna får öva sig att knäböja vid altaret och fingra på särkalkarna. Sedan deltar de i högmässan och kyrkfikat. Efter fikat intervjuar de hjälpisar om Gud, tro och vetenskap.
Varje träff innehåller en andakt eller en mässa. Ett återkommande element är också Frälsarkransen, som de har med på varje träff. På nåt sätt ska vi också ta med dagboksskrivandet så de får processa saker på egen hand, säger Tonja.
I det som Tuntza kallar ”kaupunkiripari” är intensivperioden en vecka i stan under sommaren. Modellen bygger på att man tillsammans besöker ställen där man har undervisning om ett tema som på något sätt hänger samman med platsen. Tuntza har provat på en hel del. Bland annat har man haft det första arbetspasset om skapelsen ute i naturen. Efter det har man spelat frisbeegolf, vilket är en lågtröskelaktivitet som är gemenskapsskapande och passar bra första dagen. I det före detta fängelset Kakola i Åbo har man diskuterat frihet och ansvar och på en gravgård talat om döden och uppståndelsen.
Under en Amazing Grace-dag har man haft stadsorientering. Konfirmanderna har parvis gått från station till station där de fått göra olika uppgifter om mobbning. Rutten har varit ganska lång, så konfirmanderna har fått varsin bussbiljett som de kunnat använda när de velat. De har också haft beach-party, åkt traktorskjuts, utvecklat ett Escape-room och träffat kristna människor som konfirmanderna fått tala med. En av höjdpunkterna var när ägaren till en hamburgerkedja bjöd dem på mat. Tuntza berättar att de unga kände sig värdefulla och rörda över det ägaren förberett för dem.
Planering
De viktigaste frågorna inför planeringen är enligt Tuntza: Vad är relevant? Vad är realistiskt?
Planeringen av stadsskriban började med att Tuntza åt teologen gav en lista på ställen dit man kunde åka och bad teologen fundera ut vilka teman som skulle passa på de ställena. Miljön gör att lärandet fördjupas vilket kompenserar för att undervisningstiden på grund av resorna blir lite kortare. Tuntza säger att man får vara flexibel gällande ordningen på de teman man tar upp så att de passar in på de platser man besöker.
Varje dag hade man antingen en bibeltimme eller ett arbetspass kring Frälsarkransen. Dessutom har man andakt och tid för lek och sång varje dag.
Resurser
Tonja funderar på vilka resurser den här formen av skriba kräver och Tuntza svarar: Med på skriban är en präst som sköter det mesta av undervisningen, en ungdomsarbetsledare som fungerar som reseledare, tidvis en kantor och en person som kör en följebil (ifall av olyckor, för att transportera picnic-mat och gitarrer), d.v.s. 2-3 anställda. Dessutom har man haft 3-5 hjälpledare i grupper kring 15 konfirmander.
Kostnaderna beror till stor del på om man kan använda sig av kollektivtrafik och var man äter. Varje dag har man en varm måltid och ett mellanmål. Dessutom kan vissa ställen ha guide som kostar. För de unga är konfirmandundervisningen gratis.
Klokt att utveckla dagskriban
I många församlingar har man märkt att behovet av alternativ till lägerskriba har ökat. Orsakerna är många, men både Tonja och Tuntza identifierar i stort sett två huvudgrupper. En grupp är de unga som har kvällsjobb eller sådana hobbyer som kräver att man tränar på kvällarna. En annan grupp är de som har utmaningar av olika slag. Svårigheter att vara i grupp, sova tillsammans med andra och ångest är vanligare än tidigare. Också allvarliga allergier kan göra lägerlivet omöjligt.
Tonja konstaterar att ”unga idag behöver mera egen tid” och att det är viktigt att försöka göra dagskriban lika attraktiv i konfirmandernas ögon som lägerskriba. Tuntza påpekar att den ”rörliga formen av konfirmandundervisning” gör att de som gärna är för sig själva får en chans att hänga med och iaktta innan de i sin egen takt börjar delta aktivt. Att tillsammans besöka olika ställen och uppleva olika saker ökar gemenskapen på ett speciellt och kravlöst sätt. När man rör sig tillsammans i grupp till exempel i kollektivtrafiken blir grupptillhörigheten tydlig.
Lägren är också betungande för de anställda och allt fler åker motvilligt på läger. Både för att spara på de anställdas krafter och församlingens ekonomiska resurser är det värt att fundera på förnyelse av dagskriban. När församlingarnas ekonomi blir sämre kan det vara bra att ha en billigare modell färdig.
Förutsättningarna och möjligheterna är olika
Nu har ju inte alla församlingar ett före detta fängelse som Kakola där man kan diskutera frihet och ansvar. Alla församlingar har inte heller möjligheter att ha en ”stadsskriba” i en stad.
Men. Även om man inte kan kopiera ”Tuntzas modell” kan den ge idéer och inspiration.
”Det jag började fundera efter stunden med Tuntza var att satsa på Stadsskriban, göra den så mångsidig, intressant och rolig som möjligt, att de också ska ha rätt att uppleva olika grejer inom skriban och att vi absolut ska ha med hjälpisar”, konstaterar Tonja.
Tuntza betonar också att han jobbat länge med det här och att han haft ett team med sig. Han betonar också att man inte ska reformera hela konceptet på en gång utan ta in ett nytt element i taget. Det är bra att också varva ”utfärderna” med alldeles vanliga träffar till exempel i församlingshemmet så att också kyrkans utrymmen blir bekanta och så att tempot inte blir för hårt.
Tuntzas uppmaning är att modigt försöka – om inte annat så för sin egen skull!
VILL DU FUNDERA VIDARE PÅ ALTERNATIV TILL LÄGERSKRIBA?
KOM MED på samtal om DAGSKRIBA onsdagen den 28.2 kl. 14.30- 15.30
och/ eller onsdagen den 6.3 kl. 10- 11 via Teams!