Det samhälleliga förtroendet är hotat

TEXT: Titi Gävert, sakkunnig för diakoni, Kyrkostyrelsen,

Anita Salonen, sakkunnig för diakoni, Kyrkostyrelsen,

Cecilia Forsén, stiftssekreterare för församlingsdiakoni, Borgå stift

Finland rankas ofta som ett av världens bästa länder, till och med som ett jordiskt paradis. Målet med välfärdsstaten har varit att skapa lika möjligheter för alla. Vem bygger vi nu detta jordiska paradis för, och vem lämnas utanför?

Vad händer i det finländska samhället just nu? Hur påverkar regeringens beslut om nedskärningar i socialskyddet dem som redan har det svårt?

Under de senaste åren har socialskyddet skurits ner på många sätt, särskilt för dem som redan har det svårt. Många av nedskärningarna drabbar samma personer, vilket fördjupar fattigdomen ytterligare. Många som tidigare klarade sig med knapp nöd söker nu hjälp hos diakoniarbetare på grund av nedskärningarna i socialskyddet. I diakoniarbetet ökade andelen arbetsföra år 2024 med det dubbla jämfört med tidigare år.

För att livet ska kännas meningsfullt är det viktigt att känna sig behövd av andra människor och samhället. I det finländska samhället har det varit viktigt att alla, oavsett bakgrund, kan förbättra sin livssituation. De senaste nedskärningarna hotar den så kallade jämlikheten i möjligheter och ökar risken för att fattigdom går i arv och att förmögenhet koncentreras. Det gemensamma goda fördelas inte längre på samma sätt som tidigare, vilket kan ha långvariga skadliga konsekvenser eftersom det hotar samhälleligt förtroende, solidaritet och delaktighet i det gemensamma goda.

Hur beskriver diakoniarbetare människors nöd i dagens Finland?
Vi har frågat diakoniarbetarna om effekterna av nedskärningarna i socialskyddet för ungefär ett år sedan och igen i år. Diakoniarbetarna beskriver att människors ekonomiska nöd syns på diakonimottagningarna som rädsla för att klara sig, oro över förändringarnas effekter och ren desperation. Allt fler har svårt med vardagens grundläggande behov, såsom boende, mat och mediciner.

Diakoniarbetarna känner till människors situation där sjukdom förhindrar dem från att arbeta heltid, samtidigt som arbetslöshetsersättningen försämras. Å andra sidan har det blivit svårare att få ens deltidsjobb, särskilt efter lång arbetslöshet eller som nyutexaminerad, på grund av den ökande arbetslösheten.

“När även små inkomster minskar socialskyddet ges människor inte möjlighet att förbättra sin egen situation.”

Planerna på ytterligare nedskärningar i socialskyddet oroar diakoniarbetarna. Det finns mycket forskning om de generationsövergripande effekterna av fattigdom samt de skadliga konsekvenserna av utanförskap och samhällelig ojämlikhet. Trots detta riktas nedskärningarna särskilt mot sårbara grupper utan att lyssna på dem eller de som hjälper dem. När även små inkomster minskar socialskyddet ges människor inte möjlighet att förbättra sin egen situation. De fattiga får inte ens tillfälliga lättnader i sin vardag. Finland verkar alltmer delas upp i de som klarar sig och de som marginaliseras.

Hur orkar diakoniarbetarna i denna situation?
Diakoniarbetarnas svar visar på besvikelse och frustration över möjligheterna att påverka. Trots att de har berättat om de svårigheter som människor möter, verkar det inte påverka beslutsfattandet. Många har blivit nedslagna och känner att de bara måste acceptera situationen. I diakoniarbetarnas svar hörs också cynism, vilket tyder på problem med orken. Diakoniarbetarnas utmattning är ett allvarligt problem i en situation där antalet klienter verkar öka ytterligare på grund av nya nedskärningar i socialskyddet.

Vad kan vi göra?
Dietrich Bonhoeffer har sagt att kyrkan ska kräva att samhället sköter sina uppgifter. Vi kan alltså inte bara stå vid sidan och titta på, utan kyrkan måste vid behov höja rösten för människovärde och mänskliga rättigheter. Vi måste göra våra röster hörda om de mest utsatta. Ännu bättre är det om vi kan ge människor möjlighet att själva berätta om sin situation. Verksamhet kallad "Vem lyssnar på den fattiga" finns redan på många orter.

Vi kan kräva att våra lokala politiker agerar för att försvara människovärdet. Hur agerar våra lokala riksdagsledamöter som beslutsfattare på nationell och välfärdsområdesnivå? Och vad görs i vår egen kommun och församling för dem som upplever fattigdom, sjukdom, långtidsarbetslöshet och funktionsnedsättningar? Dessutom är det viktigt att komma ihåg att vi är en del av ett globalt samhälle. I Finland har man också skurit ner kraftigt och upprepade gånger på medlen för internationellt biståndsarbete. Lokalt kan vi bidra till att fylla denna brist och stärka insamlingar och budgetmedel till de platser där hjälpen behövs mest.

Effektiv hjälp sker endast genom att samarbeta med andra aktörer. Förutsättningarna för organisationers verksamhet har skurits ner, så församlingen behövs mer än någonsin för att möjliggöra starkt medborgarengagemang. Vi hjälper tillsammans de människor som bor på området, så det är klokt att förena våra begränsade resurser.

Diakonins klienter har berättat att diakonin ger hopp. Hoppet möjliggörs av upplevelsen att du inte är ensam, att du är värdefull och att förändring är möjlig. Som hoppets bärare arbetar vi tillsammans.