Nu är det slut
TEXT: Stefan Myrskog
Ett och ett halvt år av omställningsförhandlingar och funderande på hur Kyrkostyrelsen för Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland ska arbeta i fortsättningen är över. En av konsekvenserna efter dessa förhandlingar är att Nyckeln upphör. Surt sa räven om rönnbären, men allt har sin tid och nu är det slut.
Sedan 2006 har jag fått vara chefredaktör för tidningen Nyckeln. Det har varit en trevlig uppgift i goda vänners lag. Redaktionsmötena har varit bland det finaste som kan upplevas på en arbetsplats; djupa samtal, glada skratt och kreativitet.
Mycket har hänt under den här perioden; layouten har uppdaterats ett flertal gånger, människor har kommit och gått i redaktionen. Ett stort TACK till alla som på olika sätt varit med i arbetet! Hela tiden har vi försökt vara aktuella och skriva om saker som är på gång i kyrka och samhälle. Sedan 2023 har vi funnits på nätet.
Söndagsskolbladet
Nyckeln har en lång förhistoria. Den blev fortsättningen på det som började som Söndagsskoelbladet, en ledartidning för söndagsskollärarna. Det första numret av Söndagsskolebladet utkom år 1889. Jo du läste rätt.
Söndagsskolan var vid den tiden, och en god bit in på 1900-talet, tillsammans med skriftskolan den verksamhet för barn och unga som kyrkan erbjöd. Småningom skulle detta förändras och arbetet bland barn och unga kom att breddas på många olika sätt. Något som möjliggjorde detta var de anställda barn- och ungdomsledare – med ansvar för arbetet bland kyrkans yngre medlemmar – som församlingarna efter hand kunde anställa. Utbildningen av kyrkans svenskspråkiga ungdomsledare inleddes år 1946 på Lärkkulla i Karis och samma år på finska i Järvenpää.
Detta betydde också att nya verksamhetsformer tog fart och dessa behövde i sin tur nya verktyg. Bland annat var det dags att se över publikationerna. Och i slutet av 1960-talet var tiden mogen för något nytt.
Nyckeln
Så här skrev Jan-Erik Lindqvist, söndagsskolpastorn i det första numret under namnet Nyckeln som utkom 1968. ”NYCKELN kommer, Söndagsskolbladet går. Det är nu resultatet av ett drygt års funderingar kring vårt tidningsproblem. Själv har jag — och alla de som har ansvar för tidningarna — med spänning väntat på detta första nummer av Nyckeln. Vi har nämligen siktat på att göra en bra tidning för allt barn-, junior- och ungdomsarbete i vårt svenska stift.”
Nyckeln blev en tidskrift för barn- och ungdomsledare i Borgå stift.
Förändringen var inte heller då någon enkel sak och ekonomin var som så ofta en utmaning som skulle lösas. En hel del vånda fanns bakom beslutet att satsa på något nytt. Innehållsmässigt ändrades också en hel del. I Söndagsskolbladet 3/1967 skriver Lindqvist: ”den nya tidningen kommer att innehålla mycket mer än tidigare. Förutom textutredningar blir det nu också material och tips för junior- och ungdomsledarna. Dessutom artiklar av olika slag kring problemet med den kristna fostran.” Och ”när det gäller de små har oerhört många lärare uttalat det önskemålet att vi skulle använda oss av barnvänligare texter än just kyrkoårets”. Så gick tongångarna i slutet av 1960-talet.
Fortsatt utveckling
Tiderna förändras och samma koncept fungerar inte hur länge som helst. Sedan 1968 har Nyckeln genomgått olika förändringar och repertoaren har utvidgats. Länge var Nyckeln en tidning med fokus på arbetet bland barn och unga i församlingen. År 2008 kom även diakonin med på allvar. Och från och med nummer 1/2009 trycktes Nyckeln i färg.
I och med att webben blev allmän egendom och fylldes av allehanda material försvann ledarmaterialet alltmer och i stället fylldes Nyckeln av fördjupande artiklar om aktuella frågor i kyrka och samhälle. En viktig aspekt i den utvecklingen var att stärka identiteten hos de anställda och utmana till nytänk, reflektion och utvecklande av församlingsarbetet.
Efterhand kom även de förtroendevalda att bli en viktig målgrupp. Och sedan 2023 har Nyckeln funnits på webben.
Men nu är resan över. Vemodigt, jo. Men också stor tacksamhet över det som varit. Och allt har sin tid. Tack till er alla som följt oss, läst och kommenterat, skrivit och stött. Livet går vidare!
PS. Tillsvidare hålls sidorna öppna så det är bara att ta för sig av intressanta texter.