Att skåda undret

En människa tittar ut över fjällandskap.

Text: Katarina Gäddnäs, Finström

Vi kan se på världen på så många olika sätt. Vi kan undersöka, granska, spionera, utforska, söka mönster, söka fel, titta, skåda, betrakta.

Den amerikanska franciskanerprästen och författaren Richard Rohr talar om skålseende och spjutseende. Båda behövs. Spjutseendet är det undersökande, granskande, utforskande seendet. Skålseendet är skådandet, betraktandet.

Skålseendet är när vi tar in det vackra landskapet utan att vilja det något. Skålseendet är förälderns blick på sitt älskade barn.

Människans allra heligaste uppgift är att bara vara. Att stanna upp och känna livet i sig. Ett av Guds namn är jag är den jag är- ett märkligt namn. Tänk om vi som är Guds avbilder kunde säga detsamma. Det krävs både nåd och övning till det.

”Att bara sitta på en bergklack, storögt tittande, andligt ätande och drickande, det är i vår tid nästan oanständigt – så sjuk har världen blivit” skrev den åländska, vasafödda prästen Valdemar Nyman. Han kallade sig själv fjärilsmänniska i motsats till de gaddförsedda getingmänniskorna med kortsiktiga mål. Fjärilsmänniskan gläds över varje nyutslagen blomma på sommarängen. Hon ser undret.

Vi behöver inte resa långt bort för att hitta sanningen, inte bestiga höga berg eller genomkorsa kontinenter för att nå insikt. Den längsta resan, är resan hem till oss själva. Fjärilsmänniskor kan nå dit genom att ligga i gräset en sommardag eller sitta med en mugg varmt te på en snöklätt berg.

Så kära vän, glöm inte att träna, träna att vara fjärilsmänniska.

Lyssna uppmärksamt när snökristallerna kallar till andakt i vinterskogen för oss. Skåda uppmärksamt när nattvardsbordet dukas. Kristen tro handlar om kärlek. Kärlek är både det lättaste och det svåraste som finns. Kärlekens lätthet har inget med lättsinne att göra, utan kommer av att den som älskar kan erfara lycka oberoende av de yttre livsvillkoren. Kärlekens lätthet bärs av vingparet sanning och godhet.

Rådjuret i skogen har kanske ingen själ, kanske den inte vet något om gott och ont, men i motsats till oss människor försöker det inte vara något annat än rådjur. Ögonblick för ögonblick står det i skogen och är rådjur. Rådjuret är sann mot sig själv, uppfyller sin plats på jorden.  

Så glöm inte att öva på att bara vara, öva dej att se med kärlekens öga, öva dej att vara sann och god och när du misslyckas – kasta dej i armarna på den Gud som inget hellre vill än förlåta och upprätta oss till hela människor.

 

Föregående
Föregående

Niko Huttunen: Vad talar vi om då vi talar om frälsning?

Nästa
Nästa

Bibelns berättelser om befrielse ger nya perspektiv på frälsningen