Har vi haft en för smal bild av frälsningen? Vad betyder Frälsning i klimatkrisens tid?

Text: Jani Edström

I några artiklar framöver presenterar Nyckeln texter ur Synodalavhandlingen 2022. Tema är Frälsning och presenteras tematiskt i fyra kapitel: Frälsning formulerad i ord, Den levda frälsningen, Världens frälsning och Bön. Varje kapitel avslutas med frågor att diskutera och fundera på, enskilt, tillsammans eller i en grupp.

Frälsning är centralt i den kristna tron. Många förknippar frälsning med ”rättfärdiggörelse genom tro” och den personliga frälsningen, ”himlen”. Under de senaste decennierna har synen på frälsning breddats, inte minst genom ekumeniskt inflytande från andra kristna traditioner och de nya utmaningar som mänskligheten står inför, som fattigdomsbekämpning, sociala orättvisor och klimatförändringen. Hur kan kyrkan förkunna så att också dagens människa upplever frälsning som något aktuellt och relevant redan här och nu?

Frälsning och klimatkris

Pauliina Kainulainen skriver om Frälsning i den ekologiska krisens tid. Kainulainen är präst och teologie doktor med inriktning på feministiskt färgad ekoteologi. Hon har fungerat som präst i den lutherska klostergemenskapen i Enonkoski där hon praktiserat den livsstilsförändring hon efterlyser. Kainulainen inleder med en personlig bön om tröst. Kanske är bön det bästa kyrkan kan erbjuda när konkreta åtgärder från klimatmötena låter vänta på sig.

Trösta mig, du starke Gud,

när naturens balans rubbas,

när jag sörjer över att arter försvinner för evigt,

mitt i förluster över att skogar när och fjärran förstörs,

när bekanta årstider förändras till oigenkännlighet.

Människan behöver hopp och tröst i klimatkrisens tid när många unga drabbas av klimatångest. Tillsammans med den ekumeniska patriarken Bartholomeus ser hon klimatförändringen som ett symtom på en moralisk och andlig störning.

Ekologisk och andlig kris

Liksom de latinamerikanska befrielseteologerna hjälpte kyrkorna att tala om strukturell synd och exploatering av de fattiga vill ekoteologer som Kainulainen tala om ekologisk synd parallellt med budskapet om frälsning.

Den ekologiska krisens rötter kan spåras i människans alienering till naturen och exploateringen av miljön. Den andliga krisen har sina orsaker i att reformationen i hög grad klippte banden till den odelade kyrkans andliga källor, till Jesu undervisning, till ökenfädernas och ökenmödrarnas vishet och den mystiska teologin. Utvecklingen mot en allt smalare och individualistisk frälsningsuppfattning har skett på bekostnad av känslan för skapelsens helighet.

Kainulainen vill låta oss inspireras av heliga Birgittas bön när vi står inför utmaningen att stävja klimatförändringarna:

Vådligt är att dröja

och farligt att gå vidare.

Så uppfyll då min längtan och visa mig vägen.

Frälsningens dimensioner

Kainulainen beskriver frälsningens olika dimensioner i form av cirklar. Den innersta cirkeln handlar om den enskilda människans frälsning och gudsrelation. Den vidgar sig till att omfatta våra medmänniskors helande och väl. Den tredje cirkeln handlar om samhälleliga maktstrukturer. Jesus förkunnade befrielse från fångenskap och förtryck. Därför måste också kyrkan ta avstånd från allt som förtrycker enskilda och grupper och i stället vara med och utbreda Guds rike i form av omsorg och rättvisa. Den fjärde cirkeln handlar om den kosmiska frälsningen, något som de tidiga kyrkofäderna var måna om att betona och som våra kyrkor måste återupptäcka och ta med i sin undervisning. Gud överger inte sitt verk, hela skapelsen omfattas av Guds frälsning.

Var inte rädd!

Jesus uppmanar oss att inte vara rädda och bekymrade, utan att söka Guds rike. Där finns vår trygghet. När människan är beredd att ge upp sitt ego för att finna ett meningsfullt liv är det som när en man hittar en skatt i åkern och är beredd att ge upp allt för att få den.

Jesus liknelser ligger till grund för en teologi om frälsningen som sinnesändring. I den kristna mystiken och andra vishetstraditioner finner vi kraften att öppna oss mot sinnesändring och frigörelse. Anden kallar människan att gå in genom den trånga porten till frihet och nya åtaganden. Bön, omvändelse och handling hör ihop.

Rädslan ligger till grund för människans överkonsumtion och exploatering av jordens resurser, menar Kainulainen. Men vi finner ingen bestående trygghet i bekvämlighet, prylar och ägodelar. Vi behöver därför frigöra oss från sådant som binder oss.

Cynthia Bourgeault, som undervisar om kontemplativ bön skriver:

Jag ger upp mitt behov av trygghet.

Jag ger upp mitt behov av uppskattning och tack.

Jag ger upp mitt behov av makt och kontroll.

Jag ger upp min bekvämlighet.

Jag ger upp mitt behov av att jämföra mig med andra.

Jag ger upp min rädsla.

Kolonisering av sinnet

Idag har människor drabbats av och tillåtit en ”kolonisering av sinnet” som gjort att vi fjärmat oss från ett naturenligt sätt att leva. Det har i stället ersatts av en mekanistisk världsbild och ett västerländskt nyttotänkande där människan fritt anser sig kunna exploatera naturen och miljön. Vi måste därför förhålla oss också kritiskt till teknologiseringen och digitala plattformar som har förändrat vår livsstil på kort tid och som hotar ta från oss den tid vi kunde använda för stillhet, gemenskap och att finna kreativa lösningar på den ekologiska krisen.

En fullödig teologi

Teologin måste erbjuda både tröst och inspiration. Vi behöver en teologi som fokuserar på genomgripande helgelse, måttfullhet och enkelhet. Frälsning handlar inte om att rädda vårt nuvarande sätt att leva. ”En teologi som inte sprudlar av tacksamhet, nåd och glädje gör den kristna tron obegriplig”, med den ortodoxa teologen Alexander Schmemanns ord. Teologin behöver ett vardagsnära språk samtidigt som kyrkans teologiska språk reflekteras i liturgin. Vi behöver ta till vara kyrkans egen vokabulär som bön, poesi, metaforer, berättelser, riter och stillhet.

Kainulainen pekar också på vad vi kan göra. Dokument som En kolneutral kyrka kan hjälpa skogsägande församlingar att se skogen som en andlig resurs, inte bara en ekonomisk. Församlingarna kan gå ut ur sina kyrkor och fira gudstjänster ute i det fria som en påminnelse om Guds skapelse och att vi är kallade att delta i Guds frälsningsverk.

Kainulainen är hoppfull. ”Vår tro är en uppståndelsetro. Påskens glädje föddes mitt i hopplösheten över en stor förlust.” Ordet ”syndanöd” behöver få en ekologisk förankring idag. Syndanöd leder till ånger, bot och bättring. Det är den möjlighet vi har i dag som kyrka, som mänsklighet. ”Skapelsen är själv en del av frälsningen då den tydligt har börjat kräva en förändring av oss. Skapelsen och frälsningen knyts samman”.

Jag hör budskap från bergen

om hotande strömmar och farsoter,

men jag är inte rädd,

för Du finns hos mig och viskar sakta:

Det är ingen fara.

Det här är den nya skapelsens födslovåndor.

Fotnot: Vad är en synodalavhandling? Synod kommer från grekiskans synodos och betyder ordagrant samma väg. Det kan också betyda sammankomst eller församling och i många kyrkor kallas det högsta beslutande organet för synod. Evangelisk-lutherska kyrkans biskopar kallar prästerna och lektorerna i sitt stift till synodalmöte minst vart sjätte år. Syftet med synodalmötet är att behandla teologiska frågor, ärenden som gäller skötseln av församlingarna och förvaltning inom kyrkan. Synodalmötena har en hundraårig tradition och målet är att stöda prästernas lutherska identitet. Senaste synodalmöte hölls i september 2022 i de olika stiften. Synodalavhandlingen kan laddas ner som pdf på adressen: https://evl.fi/biskopar/synodalmote#Bok