Fasta så det märks!

TEXT: Hedvig Långbacka

För några år sedan blev jag kallad till ett möte strax före påsk, under djupa fastan. Vi träffades hemma hos en kvinna som tog emot oss med stor värme och tog sin värdinneroll på allvar. Bland annat hade hon bullat upp med de läckraste bakverk. Det året hade jag beslutat att i fastan inte tacka nej till godis, så jag åt med förtjusning.

En av oss på planeringsmötet var ortodox präst, vi kan kalla honom Peter. Också han tog för sig av det goda och eftersom jag visste att han, som ortodox och präst tog fastan på stort allvar, blev jag litet förvånad. Någon dag senare fick jag möjlighet att fråga honom om varför han inte tackat nej, han hade ju en fullgod orsak, som alla närvarande kunde förstå.

Hans svar var att fastan, hur man nu sen väljer att begå den, är en fråga mellan människa och Gud. Det att han fastar skall inte förorsaka problem eller omak för andra. I det här fallet ville han inte göra sin värdinna, som velat oss så väl, besviken. Peter hänvisade också till bibeltexter där vi varnas för att skryta med uppoffringar vi gör och för att använda vårt fastande för att få andras beundran eller bekräftelse.

Det är många år sedan dess och jag minns att jag då tyckte att det lät sunt och bra! Fastan är verkligen ingen tid för självhävdelse, tänkte jag, låt fastan vara en angelägenhet mellan mig och Gud.

Med tiden har jag kommit att se saken i ett lite annat ljus. I dagens samhällsklimat väcker det knappast någon större beundran om någon berättar att hen avstår från något viktigt för att ägna mera tid och uppmärksamhet åt dels andakt och bön, dels medmänniskan och hennes behov av hjälp och stöd. Utanför kyrkliga kretsar kan det faktiskt i dagens läge vara alldeles tvärtom!

Men just i dagens stenhårda samhällsklimat borde kanske de av oss som fastar berätta om det, förklara våra bevekelsegrunder och dela med oss. Att avstå från att konsumera, godis eller alkohol eller varför inte sociala medier, är nästan subversivt numera. Att lugna ner sig, frigöra tid för tankar och böner likaså.

Lyckligtvis betraktar väl de flesta ändå välgörenhet av olika slag som något positivt och tycker att vi åtminstone i viss grad skall dela med oss av det goda vi har fått. Men vi tycks tyvärr vara på väg mot obarmhärtigare attityder också där.

“Så, om du fastar, stick inte under stol med det! Berätta och förklara varför du har fattat ett sådant val.”

Så, om du fastar, stick inte under stol med det! Berätta och förklara varför du har fattat ett sådant val. Och minns vad det står i Jesaja: ’detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok. Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte de egna ryggen.’