Kyrkan på julturné bland finländare och finlandsättlingar Sydamerika

`Dansarna med Sanna Pulkkinen från finska ambassaden i Buenos Aires i mitten och honorärkonsul Hugo Sand längst till vänster. Foto: Pia Kummel-Myrskog`

Text och foto: Stefan Myrskog

`Mässa firades i samarbete med pastor Eva Ross från den lokala Olaus Petri församlingen. Foto: Pia Kummel-Myrskog`

Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har en lång tradition av arbete bland finländare som är bosatta utomlands. En del av dessa finns i Sydamerika. Nu inför julen besökte pastor Stefan Myrskog tillsammans med pastor Pia Kummel-Myrskog finländare bosatta i Brasilien, Argentina, Chile och Peru. Ett av besöken gick till staden Oberá i Argentina. En gammal finländsk koloni som grundades år 1906 och där många ättlingar till de första invandrarna finns kvar.

Längst västerut i Argentina, insprängt mellan Brasilien och Paraguay ligger provinsen Misiones. Den har fått sitt namn av de jesuiter som redan på 1600-talet rörde sig i trakterna och byggde sina missionsstationer. Målgruppen för deras missionerande då var Guaranífolket som fortfarande lever kvar i området.

År 1906 kom finländare, många av dem finlandssvenskar, till Misiones. De flydde osäkerheten och förryskningen hemma i Finland, och drömde om att skapa en bättre framtid för sig själva och sin familj. Det visade sig inte vara så lätt. I området fanns inte så mycket annat än tät skog och röd leraktig jord, svår att odla. Argentinska staten hade lovat invandrarna vägar och annan infrastruktur, löften som inte uppfylldes. En del av finländarna konstaterade att här finns ingen framtid och flyttade vidare till Nordamerika, andra åkte tillbaka till Finland. Men många stannade också kvar och ännu finns ättlingar som lever kvar i Oberá som blev den huvudort som finländarna och svenskarna grundade.

`Hugo och Ruth Sand tillsammans med Stefan Myrskog utanför Casa Nordica. Foto: Pia Kummel-Myrskog`

Årligt besök

Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har ett gediget arbete bland finländare som bor utomlands och Oberá utgör en viktig anhalt när prästen från Finland gör sitt årliga besök inför julen. Advents eller julgudstjänst hålls i samarbete med den lokala prästen, hembesök och många samtal hinns med under besöket som tar några dagar i anspråk. Och fast de flesta i dag är födda i Argentina och en del aldrig besökt Finland är deras rötter viktiga och man vårdar det finländska arv man bär på.

Ett exempel på det var den ”acto de independiencia” som vi fick vara med om i och med att vårt besök infann sig några dagar innan Finlands självständighetsdag. I programmet som följde efter gudstjänsten ingick förutom tal och sång, en dansgrupp bestående av ungdomar med rötter bland emigranter från Finland och övriga Norden som bjöd på uppvisning av danser från Karelen. Och förstås kaffe med allt som där tillhör av godsaker.

Många är de berättelser och livsöden som prästen får ta del av. En del glada och fyllda av kära minnen, tacksamhet och skratt. Andra som lockar fram tårar och vemod. Men det handlar ändå inte om något ”tycka synd om oss besök”, utan om livet som blir och som tar sig olika riktningar.

Té och yerba

Den nya generationen lever som argentinarna i allmänhet och är väl integrerade i det argentinska samhället, samtidigt som de också hämtar en del av sin identitet ur sina finländska och skandinaviska rötter. ”Visst kommer ni tillbaka nästa år”, fick vi höra många gånger och vi förstod att besöket i all sin enkelhet var viktigt och en kär påminnelse om rötter och deras förfäder som för många år sedan kom över havet.

En stor glädje var att vi fick träffa många unga, t. ex. Iván Sand som odlar té och yerba, som också var en viktig näring för de första finländarna som kom hit. Med djupa och välgrundade tankar berättar han om sitt arbete och det holistiska tänk som styr honom och om att kunna odla i samarbete med naturen. Och dansarna som gick ”all in” i sin dans. De imponerade på oss med sin skicklighet och engagemang. Och vi fortsatte samtala långt in på kvällen.

Våra värdar i Misiones var honorärkonsul Hugo Sand med rötter i Oravais och hans hustru Ruth med rötter i Ukraina. De bjöd på sig själva, öppnade upp dörrar så att vi fick kontakt med människor och fick oss verkligen att känna oss som hemma.

Med oss hade vi också en hälsning från Borgå stift och biskopen, vilket uppskattades och även den blev en påminnelse om att ättlingarna till de första finländarna i Oberá inte är bortglömda.