Religiös läskunnighet som medborgarfärdighet och yrkeskompetens

Del 2/2

Text: Helena Salenius

I senaste uppdatering av Nyckeln publicerades en artikel om religiös läskunnighet som medborgarfärdighet och yrkeskompetens i allmänhet. Den här artikeln fokuserar på behovet av religiös läskunnighet som en del av personalens yrkeskompetens då det gäller fostran. Texten grundar sig på boken Uskontolukutaito suomalaisessa yhteiskunnassa, som gavs ut av Gaudeamus 2023. I fri översättning är titeln på svenska Religiös läskunnighet i det finländska samhället.

Religionens roll i fostran i Finland

Religionen har fortfarande en plats i det finländska samhället. Hur religionen syns i daghem och skolor beror i hög grad på vilken del av Finland man talar om eftersom det finns stora lokala skillnader. Statistik om deltagandet i den evangelisk-lutherska religionsundervisningen ger en fingervisning om det här. I Helsingfors deltar 60% av eleverna i grundskolan i den evangelisk-lutherska religionsundervisningen. Dessutom erbjuds undervisning i fem andra konfessioner/ religioner samt i livsåskådning. Å andra sidan finns det områden där deltagandet i den evangelisk-lutherska undervisningen är närmare 100%.

En religions eller ett samfunds ställning i det finländska samhället har visat sig påverka vilka frågor som är aktuella i diskussionen om religion i skolan. Lutherdomens roll i skolan aktualiserar ofta frågor om förhållandet mellan religion och kulturarv. Då det gäller andra religioner eller samfund, som inte har så given roll i skolan, aktualiseras ofta frågor om religionsfrihet, minoritetspolitik och jämlikhet. Även om den lutherska kyrkan länge haft en majoritetsställning är det här inte en självklarhet i framtiden. Redan nu finns det områden där de barn som hör till lutherska kyrkan i daghem och skolor är i minoritet.

“Behovet av religiös läskunnighet gäller all verksamhet och hela personalen. Både i daghem, skolor – och församlingar.”

Religionsundervisningen ger religiös läskunnighet. Det är i alla fall viktigt att komma ihåg att frågan om religiös läskunnighet inte alls bara gäller religionsundervisningen. Behovet av religiös läskunnighet gäller all verksamhet och hela personalen. Både i daghem, skolor – och församlingar.

Gemenskap och delaktighet

Under senaste tiden har man diskuterat religioner och andra åskådningar som en del av samhällets språkliga och kulturella mångfald. En av de frågor man diskuterat är religionens roll i det offentliga rummet och lutherdomens och kristendomens position i ett allt mera sekulariserat, mångkulturellt och mångreligiöst Finland. I daghem och skolor där olika grupper möts konkretiseras de här frågorna. En fråga som ofta väcks är när och hur olika åskådningar får synas till exempel under årets fester. Festerna är viktiga för gemenskapen och delaktigheten, vilket innebär att det är viktigt att alla barn och unga kan vara med. Delaktighet förutsätter också att det som känns viktigt för medlemmarna i gruppen beaktas och att det som är gemensamt lyfts fram.

Gemensam värdegrund och respekt för mångfald

Att alla barn ska kunna vara med uppfattas ibland som en uppmaning till åskådningsmässig neutralitet. Det här leder alltför ofta till att man avlägsnar allt som har med religioner att göra för att vara neutral. Det är i alla fall värt att notera att läroplanen inte använder ordet neutral, utan obunden. Den grundläggande undervisningen är alltså obunden, men inte åskådningslös. I läroplanen betonas också att man ska se mångfald som en rikedom.

Att verksamheten är obunden innebär ändå inte att det finländska skolsystemet saknar grundläggande utgångspunkter som man bundit sig till. I grunderna för läroplanen för den grundläggande undervisningen sägs att undervisningen ska bygga på en gemensam värdegrund, som bland annat innefattar mänskliga rättigheter. Sådana värderingar och föreställningar som klart strider mot den gemensamma värdegrunden behöver de som arbetar inom fostran inte acceptera i religionsfrihetens namn eller för att respektera mångfald.

Respekten för mångfald, respekt för barnets religionsfrihet och förståelse för föräldrarnas rätt att uppfostra sina barn enligt sin övertygelse innebär därför inte heller att man som fostrare får stänga ögonen för sådant som är mot barnets rättigheter och kan skada barnet och dess utveckling. Öppenhet innebär alltså inte kritiklöshet. Religionsfriheten är inte heller gränslös och det är också fostrarens ansvar att upptäcka och åtgärda maktmissbruk.

Varför behöver alla som arbetar inom fostran religiös läskunnighet?

Framför allt handlar det om att kunna bemöta alla barn likvärdigt. Det finska ordet ”yhdenvertainen” nämns 67 gånger i läroplansgrunderna för den grundläggande utbildningen påpekar man i boken Uskontolukutaito. (I den svenska översättningen av läroplanen nämns jämlikhet 329 gånger, jämställdhet 142 gånger och likvärdig 120 gånger).

Både på orter där mångfalden är stor och på mera homogena områden i Finland är det viktigt att de som arbetar med barn och unga har religiös läskunnighet. Även om lagar och anvisningar om åskådningsfostran och religion i daghem och skolor är de samma överallt i Finland kan man i praktiken inte alltid tillämpa principerna på samma sätt. Religiös läskunnighet behövs bland annat för att kunna förhålla sig till religioner och aktiviteter som hänger samman med religioner på ett ändamålsenligt och proportionerligt sätt. Brist på religiös läskunnighet kan leda till att pedagogen överbetonar eller förminskar de religiösa elementen i en religion. I fråga om islam lär det i praktiken ofta innebära att det religiösa överbetonas även om också det kulturella arvet är viktigt. I fråga om lutherdomen sker ofta det omvände: pedagogen betonar endast det kulturella i den lutherska traditionen så att trosfrågorna blir åsidosatta. Det krävs religiös läskunnighet av personaler för att kunna hantera situationer så att de religiösa elementen varken det religiösa eller det kulturella överdimensioneras. För församlingens anställda gäller det att förstå skillnaden mellan allmänbildande undervisning, daghemmens och skolornas gemensamma fester och religiösa evenemang.

Också i samarbetet med hemmen är religiös läskunnighet och ett öppet förhållningssätt en grundförutsättning. I många kulturer är det mycket naturligt att tala om religion vilket gör att den finländska tveksamheten kan uppfattas som misstro. Att diskutera religiösa frågor endast då det uppkommit problem eller då frågorna är problematiska är inte heller önskvärt. Det är typiskt i det sekulariserade Finland att se religion och tro som känsliga samtalsämnen, vilket kan kännas fördomsfullt av minoriteter. Liksom kommunikationen med hemmen blir smidigare om personalen har språkkunskaper blir kommunikationen också smidigare av att personalen har religiös läskunnighet.

Frågor om hur religioner får synas kommer ofta fram då det gäller gemensamma fester i daghem och skolor. Då man funderar på vilka element som skulle stärka delaktighet och skapa gemenskap är det bra att känna till olika festtraditioner. I många daghem och skolor uppmärksammar man till exempel förutom jul också Id al fitr, som inom islam firas för att avsluta fastemånaden Ramadan. Det är också viktigt att vara medveten om att religionernas inre mångfald och individernas egna tolkningar gör att det som är naturligt för en anhängare inte behöver vara det för alla.

Att klara av att balansera mellan den gemensamma värdegrunden och respekten för mångfald är alltså inbyggda i de normer som gäller inom fostran idag. Det här innebär att fostraren måste ha tillräcklig förståelse för den gemensamma värdegrunden och de samband den har med åskådningsfrågor och familjernas åskådningar.

Avslutningsvis

Avslutningsvis kan konstateras att det idag talas mycket om olika slag av läskunnighet. Behovet av religiös läskunnighet, som är en av de här, ökar. Låt dig därför inspireras att lära dig mer om hur det ”osynliga” i religioner och åskådningar (värden, ideal, föreställningar, mål) tar sig uttryck i människors ord och handlingar.