Andakt i Ansvarsveckan
TEXT: Jani Edström
Ansvarsveckan är här igen. Ekumeniska ansvarsveckan är kyrkornas gemensamma människorätts- och hållbarhetskampanj. Den firas i år 19–26 oktober med temat ”En tro utan gärningar är död”.
Ansvarsveckan är en årlig påminnelse om att vi behöver varandra och att vi kan hjälpa varandra. Uppmaningen att hjälpa dem som har det svårt går som en röd tråd genom Bibeln. Det gäller fattiga, hemlösa, änkor, föräldralösa, flyktingar, krigsoffer, marginaliserade, utsatta. Idag kan det gälla människor som osynliggjorts eller som ignorerats, som ingen bryr sig om i den allmänna jakten på nya sparmål.
Caritas
I många religioner är det självklart att en troende ska hjälpa dem som har det svårt. Allmosor kallas det allmänt eller zakat inom islam. För många kristna är kanske ordet Caritas bekant, charity på engelska. Caritas är ett latinskt ord som betyder kärlek, barmhärtighet eller välgörenhet. I kristen tro är Caritas en central dygd.
Caritas tolkas som den gudomliga kärleken, en självutgivande kärlek som inte nöjer sig med ”thoughts and prayers” hur viktigt det än är att vi tänker på och ber för dem som har det svårt. Caritas kan också betyda barmhärtighet och medkänsla, handlingar som uttrycker omsorg mot andra. Det kan vara välgörenhet, generösa handlingar och engagemang för att hjälpa människor i nöd.
“- Hur kan man tro på en kärleksfull Gud när det finns så mycket lidande, krig och katastrofer i vår värld. “
- Hur kan man tro på en kärleksfull Gud när det finns så mycket lidande, krig och katastrofer i vår värld. Det är en helt relevant fråga, en av de stora existentiella frågorna för många, en fråga som ännu ingen lyckats besvara, så jag ska inte ens försöka.
Men tänk om vi vänder på det och ställer en litet utmanande motfråga:
Hur kan man inte tro på en kärleksfull Gud när det finns så mycket godhet, medmänsklighet och barmhärtighet i vår värld. När det finns så många generösa människor som vill göra gott och hjälpa andra, till och med riskerande sina egna liv.
Jag tänker på Läkare utan gränser, på sjukvårdare, personal i hjälporganisationer, på livräddare och fredsbevarare. Eller på alla som forskar kring livshotande sjukdomar som cancer eller kring klimatuppvärmningen och andra hot mot vår planet.
Tro och goda handlingar
Ansvarsveckan aktualiserar förhållandet mellan tro och goda handlingar. Vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar, frågas det i Jakobs brev i Nya testamentet. Om någon är utan kläder och saknar dagligt bröd men vi inte ger dem vad de behöver, vad hjälper det? Så är det också med tron: om tron inte följs av gärningar är den död.
Det här är obekväma ord, nästan brutala i sin ärlighet.
Vi lever i en värld som är mer sammanlänkad än någonsin tidigare, men samtidigt mer fragmenterad. Vi kan se i realtid vad som händer på andra sidan jorden, men vi kan också stänga av, scrolla vidare, välja bort. Men om vi vill styras av Caritas, medkänsla, har vi inte den lyxen.
I Ukraina får barn inte gå i skolan utan att frukta bombningar. I Sudan har tusentals familjer tvingats fly sina hem för den blodiga konflikten. I Gaza lever unga utan att kunna planera sin framtid. I Somalia hotar torka och konflikt många människors överlevnad.
Vi tillhör en global mänsklighet. När en del av kroppen lider, lider hela kroppen. Vi kan inte säga till människor som förföljs för sin övertygelse: "Gå i frid" och sedan vända oss bort. Så länge andra lider gör det ont, ja, så ska det göra ont i oss. Den dagliga smärtan över andras lidande gör oss till medmänniskor.
Tidigare i höst fick Brändö gymnasium där jag undervisar besök av journalisten Magnus Londén. Han berättade hur det kan gå till när människor går från ord till handling och hjälper dem som har det svårt. Det var många som blev inspirerade av Magnus berättelse. Så nu har vi en grupp studerande som vill delta i Karavanen till Ukraina genom att samla in medel och kanske också få möjlighet att besöka jämnåriga studerande i Ukraina.
Vår tro kan se ut på många sätt. Ansvarsveckan vill påminna oss om att tron ska ta sig uttryck i Caritas, i handlingar, i barmhärtighet, medmänsklighet, i omsorg om vår nästa.
Idag kan vi hjälpa, imorgon behöver vi kanske själva hjälp. Eller som Jesus sa: Allt vad ni har gjort för dessa mina minsta, det har ni gjort för mig.