Kvinnorna var först – en påskbetraktelse

TEXT: Jani Edström

Genom din död och uppståndelse besegrar Jesus Kristus döden, synden och ondskan. Och bryter med de dödliga, syndiga och onda strukturer och samhällsordningar som hållit människor fångna under århundradena – och tyvärr på många håll också idag.

Joh. 20:1–10
Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta. Hon sprang genast därifrån och kom och sade till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade: ”De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom.”

”Det är kvinnornas fel”

Hur ofta har inte kvinnorna fått bära skulden för det som skett. Hur ofta har inte männen tagit åt sig äran för det som kvinnorna åstadkommit. Hur ofta har kvinnor inte genom historien tystats ned, marginaliserats eller förminskats. Hur ofta har inte deras ord ignorerats. Hur ofta har inte kvinnors möjligheter att leva sitt eget liv begränsats av lagar och socialt förtryck.

Men påsken vänder upp och ner på allt. Nu är det plötsligt kvinnorna som spelar huvudrollen, de som är påskens första vittnen. Kvinnorna är först på plan, de är först vid graven och de är påskens första vittnen som får berätta att Frälsaren är uppstånden.

För oss som lever i ett demokratiskt samhälle är det svårt att fatta hur revolutionerande det är att kvinnornas vittnesbörd sätter tonen för hela påsken.

I Finland fick ju kvinnor rösträtt redan 1906, som första land i Europa och som tredje i världen. I Finland får både flickor och pojkar gå i skola och utbilda sig. I Finland kan också kvinnan behålla sitt efternamn efter vigseln. I Finland har också kvinnan rätt att ensidigt anhålla om skilsmässa. I Finland har kvinnan rätt till sexuell och reproduktiv hälsa och rätt att bestämma över sin egen kropp. I Finland får flickor utöva samma idrottsgrenar som pojkar.

Hur var det då för kvinnor i den kultur som Maria från Magdala levde, hon som blev påskens första vittne.

Vi kan börja med att se på vem som registreras som barnafödare i Bibelns släktutredningar. När jag som tonåring började läsa Matteus evangeliet i Bibelns Andra testamente, läste jag (1917 års översättning): ”Abraham födde Isak, Isak födde Jakob, Jakob födde Judas och hans bröder; Judas födde Fares och Sara med Tamar…” Inte att undra på att jag blev litet konfunderad över hur människorna fortplantade sig. Jag hade visserligen fått lära mig att kvinnor födde barn, men i Bibeln var det tydligen männen som födde. Och så fortsatte det, ända tills jag kom till ”Mattan födde Jakob; Jakob födde Josef, Marias man, och av henne föddes Jesus, som kallas Kristus.”

Bibeln och de bibliska kulturerna kan inte beskyllas för att ha en jämställd kvinnosyn. Därför är det desto märkligare att kvinnor spelar huvudrollen som de första vittnena till uppståndelsen. En kvinna hade nämligen låg status som vittne i den romerska världen. Samhället litade inte på att kvinnor talade sanning eller hade ett gott omdöme. Enligt filosofen Aristoteles var kvinnligt kön till och med ett slags handikapp, kvinnor ansågs vara deformerade män.

Men det här tycks inte bekomma evangelisterna. Tvärtom. Såväl Markus, Lukas och Johannes berättar om kvinnorna som begav sig till Jesu grav för att sköta den traditionella insmörjningen av den döda kroppen. De som nämns är Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, Salome, Johanna och några kvinnor från Galiléen. Samma kvinnor stod vid Jesus kors ända till slutet och de blir också vittnen till påskdagens mysterium, den tomma graven.

Också för Jesus verkar det vara viktigt att först visa sig för en kvinna efter uppståndelsen. Maria från Magdala blir den som möter Jesus utanför den tomma graven. Maria är alltså vittne nr 1.

Varför är det skäl att betona kvinnornas roll under påsken?

Jo, för att visa att Jesus Kristus som genom din död och uppståndelse besegrar döden, synden och ondskan också bryter med de dödliga, syndiga och onda strukturer och samhällsordningar som hållit människor fångna under århundradena – och tyvärr på många håll också idag. Jesu Kristi uppståndelse gör det möjligt att i den tidiga kristna församlingen strunta i rådande normer som etnicitet, samhällsklass eller kön. Vi är inte längre judar eller greker, slavar eller fria, män eller kvinnor, för alla är vi ett i Kristus, konstaterar aposteln Paulus. Vi har en djupare, mera grundläggande identitet i den uppståndne frälsaren, herren Jesus Kristus.