’Men rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor’

TEXT: Hedvig Långbacka

Inte är rosen allas favoritblomma, förstås, men nog väldigt mångas. Och ingen annan blomma har genom tiderna fått symbolisera så mycket, från skönhet och mänsklig erotisk kärlek till lidande, uppoffring och gudomlig nåd. Rosen är vacker och proportionerlig, kronbladen är sammetslena, rosen doftar. Nils Ferlin är en av många, många poeter som lyfter fram rosen som symbol för det som är äkta, vackert, åtråvärt.

I kristen tradition är rosen både en symbol för Kristus och för Maria. I juletider sjunger vi ’det är en ros utsprungen, av Isais rot och stam’ och den rosen är ju Jesus. I kristen konst och texter, särskilt från medeltiden, får rosor med fem kronblad påminna oss om Jesus’ fem sår på korset och röda rosor är symboler för hans blod – på långfredagen lägger man i en del församlingar fem röda rosor på det svarta altarklädet.

Levande tradition

Symbolen lever vidare - i Lars Huldens av många älskade psalm Jag har ett hem (nr 584) skriver han om hur vi i himlen möts av en ros som är ’ett sidosår, för dig och mig det skars’. Och Bo Zetterlind skriver om en underbar ros, som Gud har skapat, som heter kärlek och som ’ingen död vet av’.

Också i bildkonsten lever traditionen i modern tid. En av de märkligaste målningarna i våra finländska kyrkor hittar vi i Tammerfors domkyrka. Konstnären Hugo Simberg 1907 målade en fresk som föreställer tolv unga pojkar (=apostlarna) som bär en lång och kraftig kransgirland. Den är flätad av barrträdskvistar och rosor. Hans fresker väckte livlig diskussion på sin tid, men har med tiden kommit att räknas som en av våra viktigaste konstskatter.

Madonnan i rosengården, målad tidigt 1400-tal av Stefan Lochner.

Maria, Kristus eller Guds kärlek

I det stora konstmuseet Wallraff-Rickartz i Köln i Tyskland finns en stor samling medeltida konst. Där hittar man rader av målningar med jungfru Maria och rosor av olika slag. Den mest kända av dem är antagligen Madonnan i rosengården, målad tidigt 1400-tal av Stefan Lochner. Vi ser Jesus sittande i sin mammas famn; de omges av en rosenspaljé och Jesusbarnet håller en liten rosenknopp i sin hand. Här kopplas rosorna samman med dem båda.

Men vanligare är ändå att rosen associeras med Maria. I den ortodoxa traditionen hyllas Jesus' mor bland annat i den så kallade Akathistos-hymnen, som sjungs i den dagliga liturgin. I den uppmanas Maria att i sin himmel glädjas:

Gläd dig, du evigt blommande ros

Gläd dig du, den enda som fick bära ovansklig frukt

Maria själv är i den här metaforen en ros och om Mariarosen finns det många andra dikter och sånger – den engelska medeltida hymnen There is no rose of swich virtu berättar till exempel att ingen vackrare eller mera dygderik ros finns än den som bar Kristus, frälsaren.

Den vita Lutherrosen

Lutherrosen.

Vid sidan av de blodröda rosorna i konst och poesi finns ju den vita rosen, renhetens och oskuldsfullhetens symbol. Martin Luther skapade sig ett sigill i form av en ros, ett hjärta och ett kors. Han förklarade tanken bakom sigillet:

"Rosen är en symbol för min teologi. Det svarta korset står i hjärtat, som har sin naturliga färg, så att jag minns att tron på den korsfäste gör mig salig. Ty när man tror i hjärtat blir man rättfärdig. Detta hjärta är mitt i en vit ros, för att visa att tron ger glädje, tröst och frid. Därför ska rosen vara vit och inte röd, eftersom vitt är andarnas och alla änglars färg. Rosen omges av ett himmelsfärgat fält, eftersom denna glädje i tro och ande är en första smak av den himmelska fröjd som väntar. Runtom finns en gyllene ring, som visar att denna himmelska salighet varar evigt och oändligt, och är mer värd än alla andra fröjder och egendomar, på samma sätt som guldet är den ädlaste och dyrbaraste malmen på jorden."

Den vita rosen uppfattade han alltså som en symbol för det andliga livet och för änglarna. Både den röda och den vita rosen förekommer på många både släkt- och stadsvapen. På den finländska evangelisk-lutherska kyrkans vapen finns ju också fyra stiliserade rosor som en påminnelse om kristnas strävan att leva i tro och frid.