Lovsångsmusiken – från motkultur till etablissemang

TEXT: Jani Edström

Den moderna kristna lovsångsmusiken har rötter i Jesusrörelsen på 1960-talet. Inte i kyrkorna, utan på gatorna i San Francisco, bland hemlösa ungdomar och drogmissbrukare.

Jesusrörelsen var en motkultur, lika misstänksam mot den etablerade kyrkan som mot det sekulära samhället. Men efter att pastor Chuck Smith öppnade kyrkdörrarna för de barfota ungdomarna blev Calvary Chapel i Costa Mesa, Kalifornien, ett centrum för den framväxande rörelsen.

Sångerna som sjöngs i gudstjänsterna spelades snart in och spreds vidare. År 1971 grundades Maranatha! Music, ett av de första skivbolagen för modern kristen musik. Det man saknade i form av de stora skivbolagens resurser och professionella studior kompenserades med ett glödande engagemang och en ny generation ivriga lyssnare.

Institutionalisering och professionalisering

Under de följande årtiondena förändrades situationen gradvis. Det som börjat som spontana gudstjänster med akustiska gitarrer och löst sammansatta band utvecklades till mer eller mindre professionella artister och grupper. Kristna skivbolag som Sparrow Records och Word Records växte fram och lanserade egna skivartister.

Amy Grant blev på 1980-talet den första stora kristna artisten att bli stor också inom den sekulära popmusiken. Gränsen mellan kristet och profant var inte ogenomtränglig, något som gospelartisterna Sam Cooke och Aretha Franklin hade upptäckt några årtionden tidigare. Samtidigt väckte det frågor: Vad var målet för den kristna musiken, att nå ut till en bred publik eller att tjäna den lokala församlingen?

Lovsången blir en egen genre

Under samma tid började lovsången, Worship Music, utvecklas till en egen genre. Den påverkade både teologi och praxis i gudstjänster och kyrkor. En bidragande faktor till den här utvecklingen var Vineyard-rörelsen. Grundaren John Wimber betonade enkel, intim musik riktad direkt till Gud. Rörelsens sånger blev stilbildande för en lovsångskultur som spred sig snabbt.

På 1990-talet började den karismatiska lovsångstraditionen spridas till Europa och andra världsdelar. Australiensiska Hillsong Church, grundad i Sydney, blev ett globalt fenomen med Hillsongförsamlingar litet här och var. Man producerade musikalbum som sålde i miljontals exemplar och ”Hillsongs” spelades snart i kyrkor på varje kontinent. Lovsångsmusiken fick en större plats i gudstjänsten och fungerade ofta som uppvärmning till predikan, förböns- och överlåtelsestunder.

Lovsång som affärsverksamhet

Lovsångsmusiken blev snart en lönsam affärsverksamhet. Gudstjänster började mer och mer likna konserter, man ordnade lovsångskonferenser, lovsångartister turnerade, det såldes nothäften och skivor. Lovsångsmusiken skulle låta som radions popmusik men med kristna texter. Bethel Church i Redding, Kalifornien tog vid där Hillsong lämnade utrymme och dominerade lovsångsscenen på 2010-talet. Bethel-artisten Sean Feucht började till och med använda lovsången som ett vapen i den andliga kampen mot samhällets förfall med ett kristet-nationalistiskt MAGA-budskap.

Lovsången streamas

När man undersöker vad som faktiskt sjungs i kyrkor världen över ser man hur spellistorna domineras av sånger från Hillsong, Bethel och Elevation Worship. Den amerikanskproducerade lovsångsmusiken lämnar inte mycket utrymme för andra lovsångsproducenter i Afrika, Asien och Latinamerika. Idag har Spotify, Apple Music och andra streamingtjänster bidragit till att gränsen mellan gudstjänstmusik och lovsångsmusik för personligt bruk suddats ut allt mer. Lovsångslåtar streamas på gymmet, i bilen och under joggingturer. Streamingtjänsterna mäter numera lovsångsmusikens spelningar som för vilken annan musikgenre som helst.

Lovsång och ekumenik

Lovsångsmusikens globalisering har också haft en djupgående ekumenisk påverkan. Igenkänningsfaktorn är hög när baptister, pingstvänner, lutheraner, anglikaner och katoliker sjunger samma lovsångsmelodier. Den här formen av musikalisk ekumenik ska inte underskattas då den kan åstadkomma sådant som traditionella lärosamtal inte lyckas med.

Lovsång handlar också om makt och teologiskt inflytande. Vem bestämmer vilka låtar som sjungs i gudstjänsten? Alltför ofta är det producenter och skivbolag som formar lovsångsutbudet. Teologer, församlingar och lokala lovsångsmusiker har ofta begränsat inflytande. Lovsångsekonomin har vuxit enormt. Populära lovsånger genererar numera stora intäkter genom upphovsrätter, konferensavgifter, skivförsäljning och streaming. Producenter som Hillsong och Bethel har en omsättning på hundratals miljoner dollar globalt.

Teologi och budskap

Teologer har kritiserat lovsångstexterna för en ensidig och tunn teologi. Man anser att det handlar för mycket om känsla, om "jag och Gud", för lite om kyrkan som gemenskap och nästan ingenting om evangeliet som befrielse från fattigdom och förtryck. Lovsångsindustrin ger inte heller utrymme för hbtq-positiva budskap, vilket en del artister märkt då de inte längre bokas och deras musik inte längre spelas på kristna radiostationer.

På senare år ser man, främst i USA, ett nyvaknat intresse för historiska psalmer och hymner. Unga kristna söker sig tillbaka till det traditionella, inte som nostalgi, utan som en reaktion mot det man uppfattar som lovsångsmusikens ytlighet. Samtidigt är dagens lovsångsmusik ett av kyrkans mest effektiva missionsverktyg och utgör ett starkt band och en igenkänningsfaktor mellan människor från olika kyrkor och traditioner.

Resan från Jesusrörelsens hippieband till Hillsongs och Bethels multimediala lovsångsgudstjänster är hisnande. Det är berättelsen om hur en andlig revolt blev en global industri. Frågan som kvarstår är: Kan en rörelse bevara sin själ när den också blivit ett varumärke?