Gnistor – Sju röster om tro
Gnistor
Sju röster om tro
Fontana Media Oy Ab 2025
Sid 147
Boken ”Gnistor – Sju röster om tro” fångar min uppmärksamhet på bokbordet. Inte för att den är stor till formatet, snarare tvärtom. Men den lyser med sina oranga och förgyllda färger på pärmen.
När jag tar den i min hand så ser jag flera bekanta namn på pärmen. ”Jaha, tänker jag, ”en ny finlandssvensk andaktsbok. Okej.”
När jag börjar läsa inser jag att det här inte är någon egentlig andaktsbok. Det är en samling tankar och reflektioner om livet under fem teman: frihet, tro, tystnad, vändning och gryningsljus. Sju skribenter delar med sig av sina tankar om livet. Skribenterna är Camilla Ekholm, Samuel Erikson, Andrey Heikkilä, Benjamin Häggblom, Rebecca Pettersson, Elina Sagne-Ollikainen och Alexandra Äng.
Reflektionerna är väldigt personliga. Och det är kanske det som gör boken tilltalande och lätt att läsa. Jag kan känna igen mig i en del situationer skribenterna beskriver. Ibland ger reflektionerna nya infallsvinklar till den situation som jag också befunnit mig i, ibland konstaterar jag bara: ”ja, just så är det.”
Några avsnitt som speciellt berör och tilltalar mig vill jag lyfta fram:
När Camilla Ekholm beskriver sin och sin mans rädsla inför dotterns ätstörning och hon reflekterar kring att stå kvar trots att man är rädd och inte har ord. Hennes tankar kring vikten av både den fysiska och andliga födan.
Andrey Heikkiläs ”chup-chup.” Orden som ger uttryck för uppmuntran och samhörighet, för kärlek och omtanke. ”Kanske orden är ett av de hemliga tecken som Jesus använder. Han säger: Var inte rädd: Jag har kommit för att jag älskar dig. Jag vet att det inte alltid är lätt men jag är med dig.”
Rebecca Petterssons reflektioner kring ett gnagande samvete utgående från vad vi tänker i sociala sammanhang. Tankar kring om jag tagit för mycket plats eller skrattat för högt och behovet av bikt och avlösning efteråt. Hon föreslår, med glimten i ögat, att gudstjänsten borde börja med att prästen stiger upp i predikstolen och säger: ”Du är förlåten.” ”För ingen annan dömer dig lika hårt som du.”
Jag tror att var och som väljer att läsa den här boken hittar mycket att känna igen sig i men också en hel del att reflektera över. Och kanske - till och med - hittar helt nya infallsvinklar.
Cecilia Forsén