Guds Israel? I profeternas spår genom omstritt land

Peter Halldorf

Guds Israel? I profeternas spår genom omstritt land

Libris förlag 2024, 139 s

”Jerusalem är en stad full av bön. Ändå vet jag inte om det någonsin skall kunna bli fred här”, säger syster Rita som driver ett gästhem i Jerusalem. Hon sätter ord på det som många funderar på idag: Vilken roll spelar religionen i konflikten i Mellanöstern, närmare bestämt relationen mellan israeler och palestinier, där de kristna minoriteterna ofta blir osynliga. Är religion och tro en del av lösningen eller problemet?

Författaren Peter Halldorf åker till Israel för att i resedagbokens form undersöka saken. Texterna är visserligen skrivna före de blodiga händelserna den 7 oktober 2023 men är fortfarande relevanta ur ett historiskt och teologiskt perspektiv.

Halldorf besöker heliga platser som gravkyrkan och berörs av den vördnad som de troende hyser för minnet av Jesus död och uppståndelse. Han samtalar med palestinier, troende kristna och praktiserande judar för att bilda sig en uppfattning om hur människor som lever och bor i landet ser på konflikten.

Fokus ligger i alla fall på frågan hur vi ska förstå och förhålla oss till dagens Israel i ljuset av historia och teologi. Hur förhåller sig det bibliska Israel i Gamla testamentet till den moderna statsbildningen från 1948. Är staten Israel en uppfyllelse av profetiorna eller något som är skapat av människor i strid med traditionell judisk messiastro. Och hur ska vi tolka begreppet ”Guds Israel” som vi möter en gång hos Paulus i Nya testamentet?

Texterna i boken, menar Halldorf, liknar mera en judisk Midrash, reflektioner i ett samtal med öppet slut. Det gör också att läsaren dras in berättelser och resonemang som ger utrymme för egna tankar och funderingar.

“Jeremias hårda men tårfyllda kritik av makthavarna bottnar i Guds kärlek för sitt folk.”

Med rötter i den profetiska traditionen vill författaren anlägga ett perspektiv av både omsorg och kritik. Här är profeten Jeremia en förebild, vilket Halldorf tidigare skrivit om i sin Jeremiabok Alla himmelens fåglar har flytt. Jeremias hårda men tårfyllda kritik av makthavarna bottnar i Guds kärlek för sitt folk.

Judarna är Guds egendomsfolk som Gud utvalde att vara en förebild för andra folk. Utvaldheten, förbundet, är dock ingen garant för att folket i alla lägen handlar rätt. Som den profetiska traditionen ger uttryck för så förpliktar förbundet folket att respektera Guds vilja. När folket bryter mot förbundet kan Gud låta olyckor drabba i olika former, berättelser som är återkommande i Tanak, den judiska bibeln, Gamla testamentet.

Liksom det profetiska strålkastarljuset riktades mot dåtidens korrumperade ledarskap under Jeremias tid, borde det också kunna riktas mot dagens politiska ledare som för länge sedan gått över gränsen till vad som kan uppfattas som legitimt försvar av landets gränser. Här ligger en utmaning för både judar och kristna i synen på staten Israels rätt. Många rabbiner har gått ut i hård kritik mot Israels sätt att föra kriget i Gaza, medan en del kristna sionister ger Israel ett i det närmaste obegränsat mandat att föra krig.

För kristna som fastnat i läsningen av Gamla testamentets profetior är det viktigt att påminna om att Jesus, hans liv och undervisning, är grunden för vår tro. Hur kan Jesus budskap om nästankärlek, försoning och hopp leda oss när vi orienterar oss i det brokiga landskap där land, religion, etnicitet och politik flyter samman?

För många judar är problemet ”sekulariseringen av den judiska identiteten, dess andliga kärna”, menar rabbi Leibovitz. Då har nationalismen blivit en avgud och Gud kan vi bara tjäna, inte använda som motivering för våra egna syften. Som exempel ger han Israels erövringspolitik på Västbanken.

Mitt i allt detta är olivträdet en hoppets symbol. Det vittnar om en framtid vi ännu inte kan se, men med rötter i en mylla, en jord, ett land som både judar och muslimer, israeler och palestinier, kan betraktar som sitt hem.

Jani Edström