Tips för sommarläsning

Av Simon Lampenius

Katedralserien av Ken Follet

Om du ännu inte läst katedralserien av Ken Follet så har du mycket trevligt framför dig. Det är historiska romaner som utspelar sig i delvis fiktiva landskap i England under fler olika tidsperioder, allt fram till 1800 talet.

I seriens första del får man lära känna Jack Byggare, vars dröm är att bygga en katedral som sträcker sig högre upp mot skyn än alla tidigare byggnader. Det är klosterliv, maktstrider, kamp mot pest, kärlek, industrialiserings framväxt, hisnande arkitektoniska prestationer och mycket mer som tecknas ner i den här seriens olika delar. Alla böcker i serien knyter platsmässigt till den fiktiva staden Kingsbridge.

Katedralserien var en otrolig njutning att läsa, ett historieberättande utan like. Det är böcker man bara vill fortsätta läsa på kvällen fast man håller på att somna.

Böckerna är fristående, men vill man satsa så kör dem i rätt ordning: Svärdet och spiran, En värld utan slut, Den eviga elden samt Aftonen och morgonen.

Ett litet liv av Hanya Yanagihara

Ett litet liv är en stor bok. Det känns nästan förmätet för mig att börja uttala mig om den romanen, det känns som om jag har läst på tok för lite för att få säga något om en så fantastisk roman som den här.

Jag blev tipsad om Ett litet liv i podden Brittas vardagsrum och fick bra vibbar för den. När jag nämnde vad jag ska läsa till min bokslukande dotter varnade hon mig för att jag kommer att gråta mig igenom den. I de kanaler om läsande och böcker hon följer har många berömt boken för hur känslomässigt berörande den är. Det höjde också förväntningarna.

Jag kanske har hittat på det här själv, men är det inte ungefär så här: Om en människa blir sviken en gång, så behöver hen bli behandlad gott och rättvist minst 10 gånger för att återfå tron på den/det som svikit en. Åtminstone behövs det upprättelse fler gånger för att komma över misstänksamheten att det här kommer att skita på sig igen.

Tänk dig då att du blir sviken tusentals gånger. På det grövsta och mest vidriga sätt du kan tänka dig. I den ålder då du är som mest formbar, då du är barn. Och det är de vuxna som du borde kunna lita på som ständigt utnyttjar dig och trycker ner dig.

Hur många gånger behöver man då få upprättelse och bekräftelse för att våga tro på livet igen. För att våga leva. För att ha ett riktigt liv. Är det ens möjligt?

Till det yttre kan livet se okej ut. Det finns karriär, partner, pengar, vänner. Men ändå jagar demonerna en om natten och trots tusentals ömhetsbetygelser av ens närmaste är det svårt att tro att jag är okej.

Kring den här tematiken rör sig boken Ett litet liv. Det är en roman som följer fyra vänners liv i New York över flera decennier med början i det att de börjar studera. Fokuset ligger på Jude, en framgångsrik advokat, men med ett traumatisk förflutet.

Berättarperspektivet är i tredje person, men utgångspunkten varierar mellan de olika karaktärerna. På det här sättet kommer man väldigt nära de olika karaktärernas tankar och känslor.

Kan man lära sig något av boken Ett litet liv? Säkert massor. Här tre tankar som går i riktning till oss som jobbar med att möta människor, inom kyrkan eller andra organisationer.

Allt är inte som det ser ut på ytan. När vi möter en person har vi ingen aning om vad den har varit med om samma morgon.

Vänner är viktigt. Om du tror att någon kan behöva hjälp, fråga. Du kan få ett nej. Nejet kan bero på att personen inte vågar ge sig ut och försöka lita på en annan människa igen, för att hen blivit besviken så många gånger. Då kan man senare behöva fråga en gång till om personen behöver hjälp.

Livet är. Livet är inte bra, inte dåligt, det är. Och vi som har fått livet har ett liv. Vi är många som är påverkade av den västerländska populärkulturens bild hur ett lyckligt liv ser ut med romantisk kärlek, pengar och makt. Det här ger oss kanske orealistiska förväntningar på vad ett gott liv egentligen är. Yanagiharas beskrivning av Judes, Willems, JB:s och Malcolms liv och relationer känns däremot riktiga och verkliga och därför är berättelsen också så stark.

*********************************************************

Gustav Wingren. Foto: Jonny Karlsson

Sommaren är lång….

Ännu några förslag till hängmattan eller där du föredrar att läsa.

Cecilia Forsén tipsar om Karin Collins trilogi om Hangö under vinter- och fortsättningskriget, åren 1939–1942. Böckerna heter "Snart har sommarn blommat ut", "Hos dig min längtan är förtöjd" och "Där jag har min hjärtans kär."

För den som är intresserad av teologi föreslår Stefan Myrskog att man bekantar sig med Gustaf Wingrens teologi. Hans böcker Skapelsen och lagen (1958) och Evangeliet och kyrkan (1960) finns nu i en och samma volym med titeln En kristen tro (2024). Dessutom med ett gediget förord av Bengt Kristensson Uggla som introducerar läsaren i Gustaf Wingrens teologiska tänkande.

Och vad är en sommar utan deckare? Som motvikt till teologin kan man lämpligen ta sig an Österlenfallen av Johanna Ginstmark. Hittills har två böcker utkommit i serien, Tät dimma (2022, 2024) och Stormnatt (2024).