Kyrkoherde Jan Olov Fors: ”Gud förändras och utvecklas tillsammans med oss!”
INTERVJU: Tomas von Martens
Gud har inte planerat framtiden in i minsta detalj den är lika öppen för Gud som för oss människor. Gud förändras och utvecklas, tillsammans med människan. Så kan den gudsbilden förklaras i all korthet som kallas på fackspråk för processteologisk.
Tillsammans med Jan Olov Fors, som är kyrkoherde i Rikssvenska Olaus Petri församling i Helsingfors, gör vi ett försök att förstå vad denna teologiska inriktning står för. Processteologin har ofta beskyllts för att vara svårförståelig och den är rätt så okänd bland den breda allmänheten och för många kristna.
– Kristen teologi har i alla tider tagit hjälp av olika filosofer för att förklara kristen tro. Processteologin bygger på filosofen och matematikern Alfred North Whiteheads (1861–1947) tankegångar om att allting i tillvaron står i ett ömsesidigt och dynamiskt beroende. Allt påverkas av de händelser och omständigheter som det relaterar till. Processfilosofin kallas ibland även för ”organismens filosofi”. Hela tillvaron kan ses som en levande organism snarare än som en maskin, vilket varit en vanlig uppfattning sedan Newtons och Descartes dagar, berättar Jan Olov Fors.
Det relationella synsättet är centralt inom processteologin. Gud har en levande relation med varje människa och den relationen är inte förutbestämd.
– Gud har inte all makt i det hänseendet och framtiden är inte förutbestämd, utan beror på hur vi som människor samverkar med Gud och andra. Både Gud och människa lär av varandra i denna process. Gud och världen står hela tiden i en ömsesidig växelverkan. Processteologin vänder sig mot det klassiska sättet att se Gud som den absolut kontrollerande makten. Gud verkar inte genom tvång och kontroll. Gud verkar i stället genom kärlek, inspiration och övertygelse.
“Enligt det processteologiska tänkandet finns Gud i världen och är en del av allt som finns, men Gud är samtidigt något mer än allt det som finns.”
Enligt det processteologiska tänkandet finns Gud i världen och är en del av allt som finns, men Gud är samtidigt något mer än allt det som finns.
– Detta sätt att uppfatta Gud kallas för panenteism, vilket inte är det samma som panteism, där man sätter ett likhetstecken mellan världen och Gud. I klassisk kristendom talar man om Guds immanens, Guds närvaro i sin skapelse. Panenteismen går ett steg längre och säger att Gud är inte bara närvarande, utan en integrerad del av allt som finns. Det är i Gud som vi och världen lever, rör sig och finns till. En gudsbild som vi möter till exempel i Apostlagärningarna i Nya testamentet (Apg 17:28).
I kristet tänkande är Jesus både Gud och människa. Skiljer sig synen på Jesus i ett processteologiskt perspektiv från det här?
– Inte egentligen, men eftersom Gud enligt en panenteistisk syn finns i alla och allting så gäller detta inte bara Jesus utan alla människor. I Jesus liv var förstås Gud mycket mera synlig och närvarande än hos de flesta, men det finns ingen metafysisk eller substantiell skillnad mellan Jesus och oss andra. Jesus levde däremot i en unik öppenhet inför det gudomliga i tillvaron och på det sättet förkroppsligade Gud. Genom hela kyrkans historia har man försökt hitta olika teologiska sätt att beskriva hur det gudomliga och mänskliga förenas i Jesus.
Om Gud inte planerat framtiden i detalj, så var inte heller Jesus död på korset något som hade behövt hända. Vilken blir Jesus roll då i ett processteologiskt perspektiv?
– Jesus död på korset för våra synder, kallad den objektiva försoningsläran, är bara en av flera olika försök från kristet håll att tolka och förstå Jesus död. Den utvecklades av Anselm av Canterbury på 1000-talet. Även om man inte omfattar den synen så kan Jesus lidande vara en djupt tröstande tanke för många. På korset framträder den medlidande Guden, den Gud som delar lidandet ända in i döden. Detta behöver kopplas ihop med uppståndelsetron. Uppståndelsen inspirerar oss att våga tro och hoppas att döden och ondskan inte har sista ordet.
Processteologins utgångspunkter är en modern världsbild med ett accepterande av evolutionen och historisk bibelforskning. Hur kan en kristen tro fortsätta att vara en levande kraft i samhället och för individen?
– För det första är det viktigt att inte spela ut religion och naturvetenskap mot varandra. Enligt processteologin så kompletterar kristen tro och naturvetenskap varandra och behöver integreras. Processteologin visar hur allt levande hör ihop och är relaterat till varandra. Detta kan kopplas ihop med ett engagemang för en mer ekologiskt hållbar och rättvis värld. Insikten om den djupa samhörigheten med varandra kan vidare användas för att skapa ett samhälle där allas lika värde respekteras oavsett hudfärg, kön eller sexuell läggning. Det här är några exempel på hur processteologin kan inspirera till ett samhällsengagemang.
Hur påverkas ondskans problem, i teologiskt fackspråk kallat för teodicén, av ett processteologiskt tänkande, det vill säga: Hur kan Gud vara alltigenom god och kärleksfull när det händer så mycket ont i världen?
– Processteologin håller fast vid att Gud är fullkomligt god och kärleksfull. Möjligen tillerkänns människans eget agerande ett större ansvar än inom traditionell teism (gudstro). Tyvärr finns inga slutgiltiga svar på lidandets och ondskans problem oavsett vilken teologisk modell som tillämpas. Processteologin fokuserar dock på en viktig aspekt av den kristna gudstron, nämligen den Gud som fullt ut delar livet och lidandet med oss. Eller som Whitehead uttrycker det: ”God is the fellow-sufferer who understands”.
Hur blev du intresserad av ett processteologiskt tänkande?
– Visst hade processteologin berörts lite under mina teologistudier, men det var egentligen först när jag började skriva min avhandling som mina ögon öppnades för denna teologi. Jag ville skriva om religionsdialog och framför allt om mötet mellan kristendom och buddhism. Detta ledde till att jag kom i kontakt med John. B. Cobb (1925–2024) och hans processteologiska tänkande, något som resulterade i avhandlingen ”Ömsesidig förvandling” (2003). John B. Cobb vara på många sätt en förgrundsgestalt inom processteologi och buddhistisk-kristen dialog. Han fortsatte nästan ända till slutet av sitt liv att teologiskt utmana och vara engagerad för att skapa en bättre värld.
I din avhandling tittar du närmare på specifikt den buddhistiskt-kristna dialogen. Hur kan processteologin var till hjälp i den dialogen?
Tomas von Martens och Jan-Olof Fors.
– Även om kristendomen och buddhismen ofta uppfattas som varandras motsatspar i religionernas värld så visar dialogen på oväntade beröringspunkter. Något av det mest iögonfallande är vilka likheter det finns på etikens område. Genom dialogen med buddhismen har många kristna återupptäckt meditationens betydelse för att finna stillhet och frid. Processteologins stora bidrag är att den kan fungera som en brobyggare mellan den kristna och buddhistiska verklighetsförståelsen.
Vilken nytta kan en vanlig församlingsmedlem ha av att känna till processteologiskt tänkande?
– Detta sätt att tänka kan hjälpa fler att uppleva att Gud inte är avlägsen och långt borta, utan nära och närvarande i våra liv. En Gud som vill relation, ömsesidighet och kärlek. Processteologin erbjuder vidare ett sätt att tolka kristen tro som inte står i konflikt med vetenskapen. I stället vill den få oss att se hur Gud, livet och människan hör samman och skapar en helhet.
Böcker och webb om processteologi:
The Process Perspective: Frequently Asked Questions about Process Theology (2020)
John B. Cobb Jr, Jeanyne B. Slettom
Piglet's Process: Process Theology for All God's Children (2019)
Bruce G Epperly
Dessa två finns på universitetsbiblioteket i Helsingfors/ Kaisahuset:
Process theology: a guide for the perplexed
Bruce G. Epperly, Bruce Gordon. (2011)
Ömsesidig förvandling: en studie i John B. Cobb Jr:s teologi med särskilt avseende på den buddhistiskt-kristna dialogen. Jan Olov Fors (2003)
På webben:
The Center for Process Studies - A Relational Worldview for the Common Good
https://ctr4process.org/