Om andliga praktiker

TEXT: Jani Edström

Med jämna mellanrum aktualiseras frågan om hur troende ska förhålla sig till andliga praktiker som inte har sina rötter i kristendomen. Hit hör olika meditationsformer eller kroppsövningar som yoga.

Yoga eller joga står för olika former av andliga praktiker och rörelsemönster med rötter i hinduismen. En kristen form av yoga, stillhetens yoga, praktiseras idag i en del församlingar. Stillhetens yoga är en mjuk och meditativ form av kristen yoga där man öppnar sig för Guds närvaro med kroppen, psyket och andligheten. I övningarna ingår bibeltexter, psalmverser och både traditionella och nyskrivna böner. Utgångspunkten är att varje kropp är en unik gåva av Gud, den heliga Andens tempel. En del kritiker menar att all form av yoga är farlig och att utövare av kristen yoga utsätter sig för påverkan av osund andlighet och omedvetet tillber hinduismens gudar.

Faran med att generalisera

Den som generaliserar och förkastar all form av yoga skiljer inte på hinduisk religionsutövning och en kristen andlig praktik som stillhetens yoga. Enligt detta sätt att se blir all form av yoga då behäftat med avgudadyrkan också när det sker i en kyrka av en varmt troende kristen som vill närma sig Gud genom bibelläsning, psalmer och böner. Det här synsättet är djupt problematiskt och inte särskilt kristet vilket jag försöker visa i det som följer.

Sammanhang och syfte

När vi bedömer en religiös praktik behöver vi alltid se till sammanhanget och syftet. Kristen yoga sätter in vissa kroppsövningar i ett kristet sammanhang (kyrka, andakt) där utövaren ”visar tilltro till och tillber” en treenig Gud och ärar Jesus Kristus som Gud och Frälsare – inte hinduiska gudar!

Vi riskerar också att förminska vår Guds allmakt om vi tänker oss att en mångtydig term som yoga eller vissa rörelser skulle utgöra ett hot mot en kristens andliga välbefinnande eller eviga väl. Vår Gud är större än så.

Kristendomen är en religion för både kropp och själ. Vår kropp uppfattas som den heliga Andens tempel som vi ska vårda och ta hand om på bästa sätt. Och ju äldre man blir desto viktigare att röra på kroppen.

Kristendomen har lånat från förkristna traditioner

Vårt förhållningssätt till yoga behöver också beakta vilka förkristna ord, uttryck och praktiker som kristendomen integrerat och omtolkat. Här följer några exempel. Nattvarden var ursprungligen en judisk måltid, den kristna påsken ersatte judarnas pesah, trädet var en tidig symbol för livet och ljuset en metafor för det gudomliga. Påve Gregorius den Store (540–604) bad missionärer att inte förstöra hedniska tempel utan omvandla dem till kristna kyrkor. Att människor lättare skulle bli kristna om de fick behålla bekanta platser och former blev sedan vägledande för missionsarbetet.

I olika delar av världen har kristnandet tagit olika former. Denna process har skapat både rikedom och spänning inom kristendomen. Många kristna ser detta som uttryck för evangeliets universalitet - att Guds budskap kan ta form i alla kulturer. Andra kristna är mera kritiska till sådant och verkar se det som ett kompromissande av den kristna trons renhet.

Kristendomen möter andra kulturer

Kyrkans förmåga att ge nytt innehåll till lokala seder och bruk har varit dess styrka samtidigt som den väckt frågor, vilket det här samtalet är ett uttryck för. Den här processen fortsätter idag när kristendomen möter andra kulturer och sammanhang. Afrikanska kyrkor integrerar traditionell musik och dans, asiatiska kristna utvecklar kontextuella teologier i mötet med hinduismen och andra religioner, och västerländska kyrkor anpassar sig till sekulära kulturer.

Ett personligt beslut

Hur kan vi då förhålla oss till kristen yoga? Jag tänker på hur man i den tidiga församlingen försökte lösa problemet med att äta eller inte äta av kött som offrats till avgudarna i 1 Korintierbrevet 8. (Idag är frågan oftare huruvida vi ska äta kött överhuvudtaget med tanke på klimatet). För det första konstaterades att det bara finns en Gud, den ende (monoteism). Att äta kött som offrats till avgudarna utgjorde alltså inget hot mot de kristna, eftersom avgudarna inte var riktiga gudar. Men då det fanns troende som ändå hade svårt att frigöra sig från tanken på avgudar rekommenderades att de för sitt samvetes skull hellre avstod från att äta av kött som offrats till de (inte verkliga) avgudarna.

En slutsats vi kan dra är alltså: Den som ser problem med kristen yoga kanske gör bäst i att avhålla sig från detta, medan den som vill söka Gud och gemenskap med Kristus genom stillhetens yoga ska kunna göra det med gott samvete.