MMXX – coronatidens gåva till Åbo svenska församling

MMXX, Mats Lillhannus, Maikki Säikkä, Janne Merisaar och Marika Kivinen‍

Intet ont.... Den svåra pandemitiden gav upphov till en omtyckt tradition i Åbo, som fortsätter trots att domkyrkan renoveras.

TEXT: Hedvig Långbacka

En alldeles vanlig måndag i Åbo, klockan närmade sig tolv. Bland fotograferande turister på Domkyrkotorget vandrade mera målmedvetna personer mot kyrkan, tog sig upp för de höga trappstegen och in i katedralen. De flesta sökte sig långt fram i kyrkan, nickade åt en del bekanta ansikten, bytte några ord med vänner. Så slog kyrkklockorna tolvslaget, de fyra sångarna i Ensemble MMXX ställde upp sig i koret och snart klingade musiken, en gång i tiden skriven för just denna akustik, ut i kyrkan och upp i de höga valven.

MMXX, dvs Maikki Säikkä, Marika Kivinen, Mats Lillhannus och Janne Merisaari har 86 (!) lunchkonserter bakom sig. 15 minuter av oändligt vacker musik som för många har blivit en viktig ritual. Pensionärer fanns det gott om i publiken, men också betydligt yngre som tog sig tid att få en välbehövlig paus i arbetsdagen. Som en av de regelbundna lyssnarna, Karin Fabritius, uttryckte saken: ’konserterna är ett fint sätt att börja veckan. Att i femton minuter glömma alla besvärligheter och befinna sig liksom i en kapsel där allt är vackert och stilla’.

Varannan måndag har musiken klingat i mittskeppet, men ensemblen övar varje måndag. Med början klockan 10. Vilket för en morgonsömnig ter sig som en onödigt tidig tidpunkt för sång...

– Visst har det ibland känts jobbigt att stiga upp tidigt nog för att öppna rösten och ta sig hit, men hur trött eller på dåligt humör jag än var när jag kom till kyrkan, blev jag glad och styrkt när vi sjungit färdigt, säger Mats Lillhannus, som är professionell ensemble- och körsångare med en särskild kärlek till renässansmusik och en av grundarna av MMXX.

Allt började under pandemin

Namnet syftar dels på att tre av medlemmarna har förnamn som börjar på M, dels på att ensemblen alltså är en följd av den tunga coronatiden 2020-21.

– Vi var alla urleda på att vara isolerade och bekymrade över hur vi skulle kunna hålla våra röster i gott skick, berättar Marika. Så vi började träffas i Mats’ trädgård för att sjunga, med avstånd. Och då fick Maikki idén att flytta in i domkyrkan. Åbo svenska församling (ÅSF) ställde sig positivt och så körde det i gång. Ingen hade nog då kunnat föreställa sig att vi fyra år senare fortfarande skulle träffas varje måndag.

Kyrkoherden Mia Bäck minns att hon genast tände på idén. - Jag kände ju sångarna så jag visste att det skulle bli hög kvalitet på musiken. Och vi har enbart fått positiv respons, både från våra egna församlingsmedlemmar och en hel del finskspråkiga – vi har till och med fått samtal där finskspråkiga önskar att konserterna skulle få mera publicitet! Konserterna har också väckt intresse för ÅSF.

En av ’stammisarna’, Juha Ahola, berättar att han inte ens vetat om att det finns en svensk församling i Åbo, men att han nu några gånger varit med om den svenska högmässan, inspirerad av lunchkonserterna.

Krävande och givande

Mångstämmig renässansmusik kräver väldigt mycket av sina utövare; god sångteknik förstås och kännedom om utförandepraxis. För en nybörjarlyssnare kan den kanske kännas enahanda i början, men som Janne påpekar upptäcker man snart att varje musikstycke har sin egen karaktär och sina speciellt underbara ögonblick.

– För mig känns det som ett oerhört privilegium att med de här fantastiskt fina sångarna få sjunga just den här musiken.

Mats konstaterar att den mångstämmiga renässansmusiken i allra högsta grad är ett grupparbete.

– En av de många saker som fascinerar mig i den här musiken är att man samtidigt har stor frihet i tolkningen och samtidigt är fullständigt beroende av varandra. Det är bara att glömma sig själv, gå in i musiken och ta emot de rytmiska och melodiska impulser kollegerna ger. Musiken är absolut opompös och det är befriande.

Maikki berättar att ’stampubliken’ är en stor glädje, men att det varit en speciell fröjd att märka att tillfälliga kyrkobesökare, turister från när och fjärran, har stannat upp, lyssnat, njutit och kommit för att tacka efteråt.

På ensemblens program finns musik både av mindre kända tonsättare som Pinarol och Brumel och riktigt stora namn som Palestrina och Orlando di Lasso. MMXX har också hållit helaftonskonserter.

Nu stänger domkyrkan sina dörrar i nästan tre år.

Hur blir det i fortsättningen?

Janne berättar att en orolig regelbunden lyssnare hejdade honom när han handlade i Citymarket och frågade vad som skall hända, om lunchmusiken faktiskt kommer att tystna.

– Det var nästan ångestfullt att tänka att vi inte skulle kunna sjunga varje måndag. Länge tänkte vi att vi inte vill sjunga den här musiken i annat än medeltida miljöer, men efter moget övervägande kom vi till att vi inte kan sluta helt!

Nu gäller det för publiken att hitta till församlingshemmet Aurelia och hålla reda på datum – det blir en lunchkonsert per månad där från och med mars. Dessutom kommer sångarna att ha helaftonskonserter i olika medeltida kyrkor i Åbotrakten och också i samband med renässansfestivalen Aurore i Helsingfors.

Och om allt går väl klingar deras musik i domkyrkan igen om tre år.

***************************************************************************
FAKTA:

MMXX: Maikki Säikkä, sopran, Marika Kivinen, alt, Mats Lillhannus, tenor och Janne Merisaari, bas (tidigare Christoffer Malm)

Lunchkonserter under vårterminen: 2.3., 13.4., 4.5. och 1.6. i Aurelia, Auragatan 18

Kvällskonserter 31.1.Pauluskyrkan i Helsingfors, 1.3. Virmo (Mynämäki) kyrka, 30.3. Sta Katarina kyrka i Åbo, 12.5. Konstens hus i Åbo och 6.6. Korpo kyrka.