Sämre inlärningsresultat ger orsak till reflektion
Foto: Helena Salenius
Text: Helena Salenius
Varför ingen analys om digitalisering, självstyrt lärande, flexibla lärmiljöer, allt större valfrihet allt tidigare eller ständiga förändringar i skolvärlden?
Alltsedan millennieskiftet har inlärningsresultaten i Finland gått ner. Nedgången i läs- och matematikkunskaper har försämrats så mycket att det motsvarar minst ett år av lärande. I kombination med ökat psykiskt illamående bland barn och unga är det här ett enormt och komplext problem både på individ- och nationell nivå.
Försämringen av inlärningsresultaten aktualiseras igen då Undervisnings- och kulturministeriet i januari 2021 publicerade Bildningsöversikten, som beskriver utvecklingen inom utbildnings- och kultursektorn i Finland under de senaste årtiondena fram till idag. Bildningsöversikten är kort och kraftig; många faktorer i anslutning till utbildning nämns, men ingen djupare analys görs. I fråga om de försämrade inlärningsresultaten konstateras att nedgången i Finland internationellt sett har varit exceptionellt snabb alltsedan millennieskiftet. Skillnaderna i inlärningsresultaten på grund av social bakgrund har ökat och skillnaderna mellan könen är på en internationellt sett hög nivå. Personer födda 1978 är den mest utbildade åldersklassen och “De nuvarande 30- åringarna uppnår sannolikt aldrig samma utbildningsnivå som personer födda 1978”!
Vad är det egentligen som har hänt?
I Bildningsöversikten nämns att finansieringen av bildningssektorn minskat från och med 1990-talet. Samtidigt har biblioteksväsendets räckvidd försämrats och stödet till många konstområden minskat. Å andra sidan utvidgades skyldigheten att delta i utbildning genom den obligatoriska förskoleundervisningen och den utvidgade läroplikten på 2010-talet.
Det häpnadsväckande i Bildningsöversikten är att sådana faktorer som man både inom forskningen och i skolvärlden ofta lyft upp inte nämns överhuvudtaget. Det nämns inget om digitalisering, självstyrt lärande, öppna lärmiljöer, allt större valfrihet allt tidigare eller ständiga förändringar i skolvärlden. Det här är sorgligt, inte minst för att det också saknas reflektion kring de här faktorerna i Undervisnings- och kulturministeriets tjänsteuppfattning om de bildningspolitiska åtgärder som behövs under följande regeringsperiod, som publicerades 15.2 2023. Ska faktiskt nedgången i inlärningsresultaten bromsas upp bara genom att öka antalet undervisningstimmar och förnya stödet inom den grundläggande utbildningen?