Domkapitlet vidgade vyerna och hämtade hem insikter

TEXT OCH FOTO: Mia Anderssén-Löf

I september gjorde Domkapitlet i Borgå stift en fortbildningsresa till Växjö stift. Vi lärde oss om Svenska kyrkans nationella projekt, om Växjö stift och hur man arbetar med hållbarhet, beredskap, kyrkoherdestöd och rekrytering. ”Allt det vi gör på stiftsnivå ska tjäna församlingarna”, sa biskopen Fredrik Modéus.

Biskoparna Bo-Göran Åstrand och Fredrik Modéus samt notarie Linus Stråhlman.

Litenhet skapar förutsättningar för närhet

Vår Biskop Bo-Göran Åstrand brukar i nationella och internationella sammanhang säga om vårt stift att det är ett stift i passligt format. Vi är ett förhållandevis litet stift och vi har förhållandevis små församlingar. I nationell jämförelse har Borgå stift inga stora församlingar, om man med stor tänker på församlingar som Jyväskylä, med 92 000 medlemmar. Borgå stifts största församling är Esbo svenska församling med sina 17 000 medlemmar.

Jag antar att det är en orsak till den relativt höga kyrkotillhörigheten i Borgå stift (omkring 10% högre än det nationella genomsnittet). Intressant är att biskopen i Växjö stift drar samma slutsats – att litenhet skapar förutsättningar för närhet, har en effekt på medlemstalet. I Växjö stift är kyrkotillhörigheten 55%; det nationella medeltalet 51,5%.

Vad längtar ni efter? Vad är riktigt viktigt för er?

När biskop Fredrik Modéus tog upp biskopsstaven ställde han frågan i mötet med sitt stift: ”Vad längtar ni efter? Vad är viktigt för er?” Han ställde frågan genom systematiska undersökningar, vid kyrkkaffet och i samtalet på gatan. Ur de svar han fick skapade han den samlade bilden, att det stiftet hoppades på var för det första levande församlingar. Det andra var att han återkommande mötte en frustration hos församlingsanställda som upplevde att de saknade redskap att möta församlingslivet så som det utvecklades. Ur det växte stiftsstrategin fram: ”Levande församlingar och rustade medarbetare”. En styrka med det här sättet att göra strategi var att Växjö stifts framtidsbilder inte läggs på ovanifrån. I stället kunde biskop Modéus säga: ”Det här har ni berättat att är viktigt.” Vision är aldrig ett dokument, det är något som bor i ens kropp.

I praktiken innebar det att utveckla kurser för liturgisk fördjupning och för att skapa energi i gudstjänstlivet. På sina håll var gudstjänstlivet i sådan kris att man var tvungen att återskapa det. Man arbetade stiftet över utgående från ledordet: ”gudstjänst att längta till”. Man behöver energi för att återskapa ett gudstjänstliv. De sammanhang som inte fungerar kan lära sig av de gudstjänstliv som fungerar.

Inom ungdomsarbetet skapades en stor ledarutbildning vid namn ”ung och kallad” och ett omfattande trainee-program för församlingspraktik. ”En biskop behöver vara i kontakt med unga för att vara i kontakt med tidens frågor och avläsa hur vi behöver bygga kyrkan nu för att den ska funka ur andra perspektiv,” berättade biskop Modéus.

Ifråga om samhällsansvar och hållbarhet är Växjö stift i framkant. Stiftsledningen med biskop Modéus uppmuntrar medarbetarna att ta del i samhällsdebatten och man erbjuder kurser i opinionsbildning för att rusta medarbetarna till det. ”Vi måste ligga långt fram i debatten och berätta om kyrkans uppdrag och kallelse”, ansåg biskop Modéus.

Domkyrkokaplan Jens Linder, biskop Fredrik Modéus och biträdande stiftsdirektor Rickhard Bonnevier.

Församlingen är grejen

Det Domkapitlet i Borgå stift framför allt var nyfiket på att höra om och ta intryck av under vårt besök i Växjö var rekryteringsfrågor. En mindre arbetsgrupp ur Domkapitlet hade också under våren besökt Uppsala och Västerås stift i samma frågeställningar och med lärdomarna från Växjö till ser vi fram emot att arbeta vidare med rekryteringsfrågor i Borgå stift.

En iakttagelse var att hela stiftsstrukturen – från församlingslivet till biskopen – ser rekrytering som en kritisk fråga för stiftets och kyrkans framtid. En nyckel till varför Växjö stift utmärker sig i rekryteringsfrågor i Svenska kyrkan är prioriteringen. Det är tydligt i mötet med församlingarna, förtroendevalda och anställda från biskopen, stiftsdirektorn och andra att rekrytering är viktigt. ”Församlingen är grejen – vad vi gör på stiftsnivå är egentligen ganska ointresserant,” konstaterade biträndade stiftsdirektor Rickhard Bonnevier.

Det finns de som har fått sin kallelse genom en dröm eller en plötslig insikt – men det allra vanligaste är att Gud verkar och kallar genom oss människor. Tänk kring din egen historia: vad var det som gjorde att jag en gång kom in på den yrkesbana jag en gång valde? Vem eller vad inspirerade eller kallade mig? Hur fick jag en början? Vi har alla de här berättelserna – men vi är dåliga på att berätta om dem för varandra. ”Vi som sitter i det här rummet har i något skede hamnat i den goda jorden”, reflekterade biträndade stiftsdirektor Bonnevier. ”Det är inte ett omdöme om oss som människor, men rent krasst så var det någon som kallade oss.”

I Växjö stift har man iakttagit att de församlingar där kallelser växer fram kännetecknas av att man delar livsberättelser – ”Vad var det som fick ditt engamang att ta fart?” Man har konstaterat att måltidsgemenskap ofta är starten och förutsättningen för att något ska växa. Varför är konfirmandläger så bra och meningsfulla? Kanske för att man äter tillsammans hela tiden. Ett annat kännetecken är att ledarskapet fungerar. Det finns ledarskap på många nivåer i en församling. ”Under ett antal år har det varit lite fult att se på sig själv som ledare i en församling – men i prästens uppdrag ligger det ju att leda. Stolan är ett ledaremblem för församlingen,” sa Bonnevier.

Mod att fråga, mod att dela

Församlingslivet behöver präglas av en kultur där många vågar fråga och många vågar dela, berättade stiftsledningen för Växjö stift. ”Börja i människors längtan”, var deras hälsning till Borgå stift. ”Ha tillit, visa förtroende – ställ öppna frågor.”

Allt det här goda vill vi ta med oss och fortsätta arbeta för Borgå stift. Vad längtar du efter?