EFTRE- konferensen samlar lärare, utbildare och forskare kring aktuella frågor i religionsundervisningen. Konferensen var ekumenisk och deltagarna representerade 18 olika länder. En stor del av behållningen var att få höra om och spegla sina egna tankar mot andras.

”Krim är en del av Ryssland, har varit det i alla tider och kommer att förbli det i alla tider”. Se där en av de många lögner Rysslands president Putin helt ogenerat predikar för sina anhängare. Inte ens den mest regimtrogna ryska historiker kan hålla med honom.

För ett drygt år sedan hände det som få kunde ana och ingen ville tro. Krig bröt ut i Europa. Rysslands armé anföll Ukraina medan vi och hela världen såg på. Känslan av overklighet och misstro övergick snabbt till ilska och oro.

Syrenen och hästkastanjen blommar i Ungern nära Balatonsjön. Vart tredje år samlas präster, lärare, forskare och andra som jobbar med barn och familjer i kyrkor på olika håll i Europa, till konferensen European Conference of Christian Child Education.

I oktober 2022 undertecknade tre nordiska kyrkor en deklaration med syftet att öka och stärka samarbetet kring demokrati, mänskliga rättigheter och hållbarhet både i kyrkan och i samhället. För att förverkliga det här bildades nätverket Nordic Church Allience. Seminariet The future of the Nordic Lutheran Churches hölls i mars 2023 i Helsingfors. På agendan var resiliens, demokrati och mänskliga rättigheter.

'Moskva är det tredje Rom och det kommer aldrig att finnas ett fjärde'. Så skriver munken Timofej i storfurstendömet Moskva år 1520. För oss som främst lärt oss historia ur ett västeuropeiskt perspektiv kan det här ju låta hur underligt som helst. Vad har det antika Rom vi läst om och det medeltida Moskva gemensamt?

När ryska trupper började sin invasion i Ukraina 24.2.2022 blev jag lika förfärad, häpen och arg som väl de allra flesta. När metropoliten Kirill några dagar senare meddelade att han, som ledare för Rysslands ortodoxa kyrka, understöder denna kamp mot 'det dekadenta väst' blev jag genast mindre häpen och en del klockor började ringa i mitt huvud.

Världshändelserna utmanar tron på mänsklighetens möjligheter att bygga rättvisa och trygga samhällen. Hur är det så svårt för oss människor att leva tillsammans? Varför blir det så fult och tragiskt? Vem är vi egentligen, hur kan vi förstå oss själva?

Nu har vi ett resultat, en riksdag och vardagen börjar. Som efter alla val finns hela känsloskalan representerad. Vinnarnas eufori står i bjärt kontrast mot förlorarnas besvikelse och analyserna om orsak och verkan görs nu på partikanslierna.

Varför ingen analys om digitalisering, självstyrt lärande, flexibla lärmiljöer, allt större valfrihet allt tidigare eller ständiga förändringar i skolvärlden?